Osäkerheten

Jag har i en veckas tid tvingat mig själv att:

Läsa Gangsters, uppföljaren till Klas Östergrens hyllade roman Gentlemen. "Om självbedrägeri, omöjliga människor, omöjlig kärlek och omöjlig sanning" står det att den handlar om på baksidan. Jag mår fysiskt dåligt av boken. Den är förfärlig. Vidrig.

Och så har jag:

Tvingat mig själv att lyssna på låten Bengali in Platforms på Morrissey's skiva Viva Hate. Låten handlar om en liten bengalisk pojke som flyttar till England men har svårt för att passa in i samhället. Jag mår fysiskt dåligt av låten. Den är förfärlig. Vidrig.

Och så har jag:

Förlikat mig med tanken på att tatuera in ett stort jävla voodoo-tempel på ryggen mot vilket man bara kan ANA att en gasell eller gepard eller något annat snabbt djur kommer springandes. Detta trots att jag aldrig tatuerat mig förut och är oerhört skeptisk till tatueringar i största allmänhet och anser att om man nu MÅSTE tatuera sig så kanske man bör skaffa sig en diskret liten svala eller ros någonstans där det inte syns så väl.

/ Peter