Sång För Söndag

Jaha. Här sitter jag hemma på kammaren. Ensam och vemodig. ”Det är så skönt att bara vara själv ibland” intalar jag mig. Snacka om högklassigt skitsnack. Jag vill ju prata, kela, skämta, gosa, tramsa och kramas. Jag vill tända ljus och laga mat i goda vänners lag. Dricka vin fast vi inte borde. Skratta med mat i mun. Istället sitter jag solokvist här i min kliniskt rena och tomma lägenhet och ser mig omkring med död blick. Fikusar överallt. Jävla Leila Bakar på TV. Jag hatar Leila och det säger jag inte bara för att jag är sur. Fy fan.

Sådana här dagar finns det bara en sak som hjälper; musik som mår på samma sätt som jag. I måndags kom jag att tänka på ett perfekt album för spellistan Sånger För Söndag, idag glömde jag sagda album. Idag bjuder jag därför istället på en, och endast en, låt med en av mina favorit-singer-deuce-writers. En låt som är så mycket söndag att det inte behövs fler. Låten? Jolene med Ray LaMontagne.

/ Anton