Stjärntecken

Stjärntecken. Eller om det heter horoskop. Jag hatar dem. Hatar. Varje gång jag råkar bläddra förbi horoskopsidan i nån Metro eller Aftonbladet så fylls jag av sån obeskrivlig obehagkänsla. Men jag läser. Och om mig står det oftast dåliga saker. Min ekonomi är körd i botten, min relation står på ruinernas brant och mitt sexliv är UNDER ALL KRITIK (2 av 5 stjärnor).

Jag fyller 25 den 19 februari. Det är stort. Jag ska önska mig en cepedyr dator av mina föräldrar. Fjorton tusen vill jag att den ska kosta. Kanske en Macintosh Air? Men skit i det nu. Nu talar vi stjärntecken.

Så jag fyller den 19 februari. Och nu råkar det vara så att jag, av någon outgrundlig jävla anledning, befinner mig i något slags wasteland mellan Vattuman och Fisk. Med andra ord vet jag aldrig vilket av de två jag ska förhålla mig till. Om det till exempel står i Frida att ”Kvällen bjuder på positiva överraskningar – kanske även lite romantik” kan det samtidigt stå i OKEJ att ”Du gör bäst i att stanna hemma ikväll. Du går lite på sparlåga, så att säga”. Jag hatar det. Hatar. Det är lite olika, sådär. Lite skit samma, när det gäller mig, tydligen. Mitt liv spelar uppenbarligen inte så stor roll. Jag kan inte ens få ett eget jävla stjärntecken.

I gårdagens Metro Fisk: ”För många Fiskar är det en dag med romantiska förtecken! Du förefaller pigg på lite nöjesliv”

I gårdagens Metro Vattuman: ”Du lockas just nu inte av fester och sammankomster”

Stjärntecken. Eller om det heter horoskop. Jag hatar dem. Hatar.

Annat jag hatar (just nu):

Andreas Weise (äcklig)

Ketchup (äcklig)

Handbolls-VM (tråkigt)

Männsker som CHECKAR IN på Facebook hela jävla tiden (störigt)

Happy Socks (skitfula ju)

/ Peter