Tunnelbaneföraren. Eller konsten att vara en vardagshjälte.

Jag åkte tunnelbana med den där tunnelbaneföraren som låtsas att han är flygplanspilot idag. Har ni åkt med honom någon gång? Det är en fantastisk mikroupplevelse i vardagen som kan göra den sämsta av dagar ett snäpp bättre. Man kliver in i vagnen, bister, bitter, hungrig och sammanbiten men när dörrarna stängs och man ser sig om så ler varenda själ i vagnen plötsligt från öra till öra. Människor som har en sådan påverkan på fullständiga främlingar på daglig basis är tamejfan hjältar. Kanske inte hjältar på samma sätt som typ Hercules eller Mahatma Ghandi men de borde åtminstone få någon sorts medalj. Om du känner någon människa, i din närhet (eller kanske på en blogg, vad vet jag), som VARJE dag anstränger sig för att locka dig till skratt så kanske DU skulle ta och trolla en medalj eller två. Bara en tanke.

Vad är det denna underbara vardagshjälte säger som är så fantastiskt? undrar du förstås nu. It goes a little something like this:

"Välkomna ombord på detta tåg mot Ropsten. Vi lämnar nu Liljeholmen och styr kosan mot Hornstull. Vi kommer att färdas i en hastighet på ca 60 km/h mot vår destination. Vädret i Hornstull är milt, stjärnklart och det är ca 3 plusgrader. Jag önskar er en trevlig resa. Se upp dörrarna. Dörrarna stängs."

/ Anton