Om förhållanden

Ja, visst har jag och David haft det dåligt ett tag. Riktigt jävla pissdåligt. Mycket på grund av det jag beskrev i mitt tidigare inlägg. Känslor som förväxlas. Kommunikation som felar. Men vi kämpar på. Drar ett par järn. Går ner på knä. Tar ett krafttag och börjar gräva oss med händerna genom tunneln av skit. Harvar metodiskt sörjan åt sidorna och tar oss upp och ut. Den här gången också.

Men även om vi klarar oss blir doften starkare och starkare för varje gång. En hinna som förenar sig med huden som lotion. Till slut går den inte längre att tvaga bort med bot och bättring. Då har vi två alternativ. Att göra slut eller att vänja oss vid den. Med förhoppning om att den en dag ebbar ut och försvinner.

Har lärt mig det att alla förhållanden någon gång doftar skit. Åtminstone lite lätt av prutt. Det är först när man inser det som man kan leva i ett livslångt.