Idealism

- Jag ville egentligen inte. Det var så jävla jobbigt sist, jag blev sängliggande en hel vecka. Men Nefertiti och kompisarna visade ingen pardon. De tjatade och tjatade tills dess att Joachim Nordwall beslöt sig för att följa upp förra årets mest intressanta festivalupplevelse - Ideal Festival. Den här gången blir det dessutom både fler och större band på scen. - Det blev helt fel. Men när jag började boka artister så fanns det plötsligt så mycket bra som jag vill ha hit, så det gick liksom inte att hindra. Under helgen 11-13 mars kommer stan att invaderas av experimentlystna ljudterrorister. Bland många andra kommer DJ/Rupture, Mira Calix, Hawnway Troof och Pan Sonic att spela nere i Nefertitis källare. Vad är du gladast över att ha lyckats locka till stan? - The Bug, tveklöst. Jag är helt inne på ragga nu, och The Bug är ett stenhårt elektroniskt raggaband. De befinner sig någonstans mittemellan punk, electronica och ragga. Precis så som jag vill att hela festivalen ska göra. - Många tror att Ideal Festivalen är en electronicafestival, vilket är irriterande. Bara tanken på 20 laptop-lökar som spelar minimaltechno får mig att må illa, jag skulle dö efter fem minuter. Förra året var jag på All Tomorrow's Parties i England, det rkligen ooligt tråkigt rent musikaliskt. Vi blev tvungna att gå på spriten för att överleva. Varför tror du att många förknippar er så starkt med electronica? - Det är förstås vårat eget fel. Vi har råkat släppa en del sånt, och då har många valt att bara se till det. Personligen tycker jag att det är otroligt viktigt att hela bolaget spretar, vi släpper ju allt ifrån ren punk till hiphop. Vad skiljer Ideal Festival från andra festivaler? - På till exempel Roskilde, som kanske är motsatsen till Ideal, struntar man ju ibland till och med i att gå och se banden man åkte dit för att se. Jag kan fortfarande vakna kallsvettig mitt i natten och tänka på den där gången jag struntade i att se Blonde Redhead, för att gå och köpa öl istället. Och Built to Spill också. Det skulle ju aldrig kunna hända på vår festival. Jag gillar idén av att de som kommit in inte har en chans att komma undan. Möjligen kan man försöka gömma sig i baren, men man kan knappast undvika musiken där. Vad är det jobbigaste med att vara ansvarig för en hel festival? - Det jobbigaste är när man ska hämta folk från flygplatsen och de inte dyker upp. Det hände förra året när vi åkte till Landvetter för att möta Pan Sonic, men det var ingen där. När vi kom tillbaka till kontoret fanns det ett medelande på telefonsvararen från en finne med kass engelska som kort och gott sa "Sorry, but we can't come". Ingen förklaring eller någonting. Nu är de inbokade till festivalen, och jag hoppas innerligt att de dyker upp. Just det, jag blev ombedd att fråga vad Pan Sonic skrivit upp på sin rider... - De har inte skrivit någon rider. De vägrar att skriva några kontrakt eller någonting. Däremot har jag fixat en konstbok som de ville ha, med jätteångestfyllda oljemålningar av Roy Friberg. "Can you please fix this?". Det kanske kan räknas som rider.