Pluxus

När Pluxus gjorde sin comebackspelning på Popaganda i våras var det många fågelholksliknande ansikten i publiken. Pluxus hade inte de sedvanliga två miljarderna trasiga keyboardsen på scen. De spelade inte några hits. Och deras förr så lekfulla (buskisartade, enligt vissa) analoga sagopop hade förvandlats till sofistikerad framtidsmusik, med gaffatejpade laptops, entusiastisk bit-crunchning, inslag av 6/8-takt och så några rejäla några skopor digital vinkelslipsmentalitet. Hur det var? Ett karriärmördande framträdande. Men det lät väldigt coolt. Och förmodligen är det samma sak nu, som när Pluxus kröp ut ur sin grotta för sex-sju år sedan -- de visar vägen och resten kommer att haka på.