Är juryn nykter?
Niklas Ekstedt, nu med hästsvans. Foto: Andreas Hillergren
”Jag går aldrig och tittar på amatörer”, säger den välvillige curatorn när jag frågar om han varit på Liljevalchs. Undrar om han har rätt? Inne på Atelier kommer Niklas Ekstedt fram, ”Jag känner mig lite groggy efter 26 Side Cars…”, skämtar han och ler lite, med håret uppbundet i en sorts hästsvans (tänk Caroline af Ugglas möter De sju samurajerna). Men det är hans jobb att prova igenom alla drinkar som produceras under kvällen, eftersom han sitter i juryn som ska kora årets Absolut Invite-bartender. Bidragen provas först med sugrör och spottas sedan ut.
Jag undrar om inte Liljevalchs jury har något att lära? Att döma av årets Vårsalongverkar de inte ha spottat ut alls, utan gladeligen dragit i sig alla märkliga blandningar som de fått serverade. Vafan! Borde inte åtminstone hälften av allt hemkört inte ha kvalat in? Är de fulla?
I bartender-tävlingen är ett av delmomenten att göra klassiker. Deltagarna gör alltså varsin Side Car (som jag älskar) och Old Fashioned (anar man Mad Men här?). Liljevalchs har inte det delmomentet, men det verkar liksom vara inbyggt i konceptet. En del av konsten ser alltid ut som Emil på XTC, Kristi Bruds Greatest Hits och Nicke Nyfiken apar efter. 2011 är inget undantag. Förändring, tack!
”Det ska vara rent och naket”, berättar Mat-Niklas under den andra pausen, ”inget kemiskt tillkrånglat med estrar och glutamat”. Jag har precis berättat att jag verkligen gillade vodkasocker-skummet som en av deltagarna gjorde (med hjälp av så kallad texturerare), men nu börjar jag ifrågasätta mitt omdöme. Min inre röst viskar oroligt att det ändå är Niklas som vet bäst.
Mitt bland Vårsalongens amatörer såg jag plötsligt något som var professionellt: ett par tjejer i gymnastikdräkt som trädde, vände och tänjde på strumpbyxor. Det hade intelligens och humor. Och det är exceptionellt.
Det var naket och rent. Inget kemiskt tillkrånglat med estrar och glutamat.
1 John E Franzén
Stene Projects, Brunnsgatan 21B, den 17 mars–16 april
Jag gissar att Tom Ford har sneglat en hel del på Franzéns målningar när han bestämde sig för hur Los Angeles skulle se ut i filmen En enda man. Inga människor – bara hus, bilar och solljus i smog. Det är ironiskt att samme man också har porträtterat kungafamiljen. Undrar om det porträttet var förlagan till den där YouTube-videon där de stelt välkomnar Daniel in i familjen?
2 Gregory Crewdson
Kulturhuset, den 19 mars–12 juni
Vad får du om du korsar Jerry Bruckheimer med Edward Hopper? Gregory Crewdson. Den amerikanska förorten har aldrig varit så mystisk, ledmotivet så intensivt och berättelsen så episk. Det är bilder på en Hollywoodbudget. Jag gissar att han har en egen yogainstruktör och äter mikrobiotisk kost.
3 Chris Doyle
Nobelparken, kvällar och morgnar, till och med den 25 mars
Känns våren långt borta? Ta det lugnt. Chris Doyle vet vad som ska göras. Svaret är digital grönska i den vintriga Nobelparken, ändå till den verkliga våren kommer. Nej, det är inte en tussilago. Det är konst.
4 Stephen Gill
Gun Gallery, Runebergsgatan 3, den 10 mars–20 april
Foto verkar vara det hetaste som finns i Stockholm just nu. Och det är lätt att samla i snygga böcker. Här är en fotograf som har fattat galoppen, producerar egna böcker och som tycker att det är lika viktigt hur bilderna känns när man tar på dem. Luktbok nästa?
5 Rineke Dijkstra
Bonniers Konsthall, den 16 mars–19 juni
Vad har kidsen i Liverpool gemensamt med ungar i Stockholm? De tvingas titta på konst för att bli goda samhällsmedborgare. Jag tror inte att de blir det, men det är rätt kul att se hur ett gäng mellanstadieelever beskriver en Picasso. Frågan är om det inte är roligare än att se själva målningen?