Bäst just nu Konst Stockholm

Walking & Falling [B]Ibland kan jag[/B] längta efter det storslagna och storskaliga. Folk som kan ta en hel hall i besittning, som Liz Cohen på Färgfabriken. Men det finns människor som gör verk som, även om de kan vara blygsamma i det format de visas, ändå är stora i sättet de blivit till. Som Johanna Billings filmer. Att utan ironi visa glada barn från det forna Jugoslavien som sjunger att världen är magisk måste kräva rätt mycket mod och integritet. [B]1. More films about songs, cities and circles[/B] Marabouparken Annex, Vasagatan 4A, Sundbyberg, 9 feb-26 mars Marabouparken visar fyra filmer av Johanna Billing i tillfällig lokal i Sumpans centrum: Where she's at, Look out, Magic and loss, och Magical world. Magical world är filmen från Istanbulbiennalen med kroatiska barn från en förort i Zagreb som lär sig sjunga en gammal Rotary Connectionlåt från 1968. Johanna Billing arbetar ofta med samarbete som tema. Det är svårt att samla en massa individualister i ett individualistiskt samhälle och få dem att gå i takt och göra samma sak. Men Johanna Billing verkar lyckas varje gång. Hon lyckas också att i en värld full av cyniker skapa utrymme för sentimentalitet och ett slags äkthet. [B]2. Walking & Falling[/B] Magasin3, Frihamnen, 11 februari-28 maj Elisabeth Millqvist och Tessa Praun har curaterat den här grupputställningen med verk av nio konstnärer kring temat Walking & Falling. Den består framför allt av inlånade verk som spänner över en tidsrymd från sextiotalet och fram till nu, med bidrag av konstnärer som Rebecca Horn, Ann Hamilton, Sam Taylor-Wood, och naturligtvis, i ett sådant här tema ofrånkomligt, Richard Long. Det handlar om vandring som konstnärlig metod, men också om den där svindlande bråkdelen av en sekund av varje steg du tar när kroppen är i fritt fall innan du sätter ner nästa fot. En balansakt vi tar för given men som är ganska komplex om man tänker närmare på den. [B]3. Nina Saunders[/B] Andrehn-Schiptjenko, Markvardsgatan 2, 16 februari-19 mars Hemmet är i upplösning hos Nina Saunders. Möbler mjuknar och rinner ut över golvet, eller får svällande svulster. Att göra en snabb kategorisering och koppla henne till Freud eller Lacan, eller att kalla vad hon gör för post- någonting, är frestande - men Nina Saunders konst är mer komplex än så. Det konvexa, växande, är i hennes konst tecken på ett dolt hot. Det finns ett element av spänning i betydelsen att materialen bokstavligen är spända till bristningsgränsen. Men i vissa verk också motsatsen, möbler berövade sin fasthet och deformerade till surrealistiska klumpar som förlorat sin funktion. [B]4. Isca Greenfield-Sanders, Shana Lutker[/B] Wetterling, Kungsträdgården 3, 2 februari-4 mars Isca Greenfield-Sander var ett hett namn på grupputställningar redan innan hon slutade skolan. Hon ägnar sig åt ungefär den sortens tidsödande rekonstruktion av gamla familjebilder som Gunnel Wåhlstrand gör, fast utan så mycket smärta och med en mer spretig och kulört mix av tekniker. Shana Lutker kommer straight outta UCLA:s fakultet för konst. Hon intresserar sig för drömmar, som hon visar upp som berättelser på olika sätt. Som en nyhetstidning, eller som ett miniatyrgalleri med modeller av konst hon drömt att hon gjort. [B]5. Ingen reklam tack[/B] Allmänna Galleriet, Kronobergsgatan 37 2tr, 7 februari-11 februari Beprövat koncept: Release i välkänd krogmiljö för en liten ideellt utgiven tidning med bidrag från olika kreativa unga förmågor. Den här är sponsrad med material och tryck i fyrfärg. En del av verken i den tillhörande utställningen verkar titeln till trots snubbla i gränslandet till reklamens estetik och är kanske inte alltid så intellektuellt utmanande. Mer mysigt, och rätt snyggt. En sådan där utställning reklamare kan gå på och känna att de skulle ha varit konstnärer egentligen.