Design är CP

Jag var på Formex-mässan och kollade på nordisk design… Det var helt otroligt. Den stora A-hallen var fylld av änglabutiker i helvit inredning: fajk-antikviteter, fajk-sekelskifte, bonjärer av glas och annat ”tjejigt”.

Tänk Leila bakar, typ. Däremellan var det sepulturashoppar, allt i svart med snidade drakbord, drakstolar och svärdsglas. Som att E-Type fått bestämma inredning. Men min favorit var nog lustighetsbutikerna med bland annat stressbollar i form av tuttar och muggarna som det stod ”Blowjob Addict” på. I B-hallen var det dyrare med välkända varumärken. Trevligt, fint och ja, just det. Men inte något nytt direkt. Det var också i den hallen som det mesta som fått designpris fanns. Men allt ser ju likadant ut som det gjorde året innan! Med få undantag skulle man lätt kunna byta ut namnen på formgivarna och företagen och ingen skulle någonsin märka skillnaden. Varför kan inte Carl Philip designa mer, tänker jag? Han har ett namn och gör fina, trevliga saker. Det enda som behövs. Dessutom är kungahuset och formgivning medelklassens hobby och de håller noggrant reda på olika design awards med samma ängslighet som hur det går för CP. Varför inte slå ihop det till en superhobby? Formex var lika förutsägbart som inflyttade vasastanpar, men kaffet i Nespresso-montern var gott! Nu blir det konst.

1 Caspar David Friedrich

Nationalmuseum, den 2 oktober–10 januari, tis och tors 11–20, ons och fre–sön 11–17

Man kunde lika gärna skriva att Michael Jackson återuppstått från de döda för att göra en spelning på Hovet. Så stort är det här. Caspar David Friedrich är romantikernas romantiker och det är himlastormande. Naturen är av Gud och den gör som den vill. Människan får lov att leva med det. (Undrar var Lars von Trier får sin inspiration ifrån…) Du får för all del inte tro att det inte lever vidare. Det gör det och det får du också se.

2 Min arm

Fria Teatern, Bergsgatan 11, www.friateatern.se

Om det är något som Anna Odell har visat, så är det att konsten är allt annat än empatisk och att ändamålet helgar medlen. Här är något så ovanligt som en monolog om precis det. Per Lasson framför Tim Crouchs text om mannen som bestämt sig för att aldrig ta ner armen. Klart han blir en art star! Se upp Anna, ditt hämndverk bleknar i jämförelse. Nu väntar jag bara på konsthallsturnén.

3 Shirin Neshat

Kulturhuset, den 10 oktober–31 januari, tis–ons och fre 11–19, tors 11–21, lör–sön 11–17

Utställningen heter Kvinnor utan män, men kunde lika gärna hetat Sex, lögner och slöjor. Med risk för att få en fatwa på sig kan man väl lugnt säga att den iranska regimen har en kvinnosyn som är åt helvete. Det tycker Shirin Neshat också. Det är politik som ser ut som persisk poesi. Jihad någon?

4 Tal R

Magasin 3, den 2 oktober–13 december, tors 11–19, fre–sön 11–17

Man kan lätt tro att Lennart Hellsing har varit framme. För det här är vad som skulle hända om bananer hade händer och kunde måla. Det är färglatt, mycket och lattjo. Men nu har de inga händer och kan inte måla. Det kan däremot Tal R. Och under måleriet finns något annat om du tittar mycket, mycket noga.

5 Carl Hammoud

Galleri Magnus Carlsson, Fredsgatan 12, den 1 oktober–8 november, tis–fre 12–17, lör–sön 12–16

Jag har en kompis som har dille på att städa. Så fort det är jobbigt i livet börjar det sorteras, rensas ut och putsas. Samma person är också besatt av städnings-, bantnings- och makeoverprogram. Och så älskar han Lars Norén… Kaos är granne med Gud på samma sätt som Hammoud är granne med Friedrich. Hoppas de lyckas hålla städtanterna från TV4 borta.