Konst för sjuka

Skulle en Jeff Koons passa här?

Min hypokondriske vän ville av någon anledning att jag skulle följa med när han testades för allergier på det stora sjukhuset. Vi skulle ses i väntrummet till mottagningen. Jag var försenad.

När jag till slut anländer vid huvudentrénblir jag överfallen. Först av en kvinna från Röda Korset. Sedan av konsten. Okej, kanske inte lika handgripligt som av välgörenhetsarbetaren, men ändå. Hela den stora väggen är en relief i grått av något som kan beskrivas som småsten satt under lupp. Intill sitter diverse sjuka, friska och besökande.

Jag vet att en hel del tid och kraft går åt till att välja konst till sjukhus. Den ska passa med arkitekturen, inte vara stötande och helst vara helande. Den stora lilla biten stenstrand uppfyllde åtminstone två av de tre kraven. Men ack så tråkigt!

Jag får ett sms som säger att jag ska till mottagningsrum 32. Jag ska bara till den högra korridoren, när jag tagit hiss G till våning 5. Hmm, var är den? I jakt på den rätta hissen, passerar jag en skulptur av vad jag tror är två människor, fast ”figurer” är nog mer passande i det här fallet. Intetsägande i sitt lilla, mörka hörn av huset, jag gissar att de inte var placerade där från början (kan personalen ha tröttnat?).

Efter förtvivlat letande inser jag att hiss G inte existerar! Det hela känns plötsligt som I huvudet på John Malkovich där jag letar efter en hiss som inte finns. När jag frågar får jag vaga svar. Till slut får jag tag på någon som vet: Jag måste först ta hiss B till våning 1, ta C-korridoren till höger och där i slutet väntar hiss G. Och John Malkovich, tänker jag.

När jag till slut kommer fram till allergimottagningen, är min vän inte där. Jag tittar ner i telefonen där ett nytt meddelande talar om att han gått in. Jag slår mig ned och kan pusta ut. Platsen jag befinner mig på är en lugn och nyrenoverad del av den myrstack som sjukhuset är. Dagsljus kommer in från taket, och på väggen sitter en lågmält färgglad grupp små skulpturer. Jag vet inte om man kan bli frisk av konst, men att ta sig runt i landets större sjukhus är definitivt en performance i sig.

Bäst just nu

1. Sonja Nilsson

Färgfabriken, Stockholm, till och med den 1 december

Sonja Nilssons fantastiska installation är som en fest med Chelsea Manning. I en mörk labyrint får man liksom kika in på några stadier av partajande. Det flirtiga, det frustrerade och det desperata stadiet. Allt till tonerna av dunkande sjuttiotalsdisko. Let’s boogie down!

2. Rawiya

Malmö Konsthall, St Johannesgatan 7, Malmö, till och med den 17 november

Det är som att hijabuppropet fått en egen utställning. Sjalens kritiker säger att den är förtryckande, sjalens försvarare säger att den står för integritet. Den här utställningen ser människan som bär den. Och det väl dem det egentligen handlar om?

3. Alina Szapocznikow

Bonniers Konsthall, Stockholm, till och med den 24 november

Världen är fixerad vid den kvinnliga kroppen. Det visste Alina. Det enda hon kunde göra var att ta makten över sin kropp och ställa ut den. För när hennes kropp blir konst äger hon den igen.

4. Inta Ruka

Fotografiska, Stockholm, den 5 oktober–8 december

Hon är egentligen en väldigt blyg person. Men med en kamera mellan sig och världen försvinner det och hon kommunicerar suveränt. Det är det kanske ärligaste porträttet av ett land som någonsin gjorts.

5. Ola Åstrand

Galleri Thomassen, Götabergsgatan 26, Göteborg, den 3–20 oktober

En av Sveriges vassaste tecknare och grafiker har snöat in på elstationer. Inte så konstigt. Är inte alla beroende av detta? Önskar bara att alla kunde vara lika poetiska som han. Elkraft till folket!

Texten publicerades även i Nöjesguiden #8.