Krossade parisiska drömmar
Foto: Moa A Thambert.
”Det är säkrast att flyga med det flygbolag som nyss kraschat”, säger min sambo till mig. Jag har precis haft en stor utläggning om varför vi inte borde åka till Paris efter det senaste terrordådet. Jag känner mig osäker. Vill nog egentligen mest ventilera mina känslor, mer än att absolut inte åka. Det är två år sedan jag var i Paris senast. Nyförälskad och där på en exkursion med min konstklass. Allt bar ett rosa fluffigt sken och vi konsumerade omåttliga mängder vin, cigaretter och konst. Jag var hög på kulturellt kapital och låtsades att jag alltid skulle vara kvar just där.
Efter några lugnande ord från min respektive och när min värsta hysteri lagt sig befinner jag mig än en gång på ett plan mot finkulturens, filosofins och revolutionens högborg. Än en gång ska jag leva den franska drömmen. Vi flanerar längs Seine och dricker pastis i Montmartre. Där ser jag för första gången en coexist-affisch. Jag känner mig först illa till mods men lugnas sedan av budskapet, här finns krafter som verkar för oss alla. Vi åker mer fel än rätt i tunnelbanan, det är trångt och fullpackat med människor. Obehagliga tankar tränger på men jag motar bort dem. Min franska kompis har tipsat om att vi ska äta falafel i Marais, i de judiska kvarteren finns den bästa. Tungt beväpnad polis strosar förbi medan jag spiller vitlökssås på min jacka. Överallt klungor av turister som frenetiskt försöker fånga stunden med sina apparater. Jag är en av dem, men ändå inte. Kan de inte se vad jag ser? Det känns som att allt snart kommer brista. På den pittoreska franska restaurangen där vi äter chokladfondant står det "Je suis Charlie" klottrat inne på toaletten. Obehaget tränger upp i halsen och jag mår illa. Min dröm om Paris känns inte så självklar längre.
Bäst just nu
Peer Gynt – The Girl Activist
Teater Foratt, den 10 april–2 maj
Berättelsen Peer Gynt, ursprungligen skriven av Henrik Ibsen 1867, är en berättelse om att vara människa och finna sin plats i världen. Nu, 148 år senare, skriver Åsa Lindholm om berättelsen till en pjäs om kvinnor som vill välja sitt eget liv och förändra sin omvärld. Hon tar också upp komplexiteten kring hur den kvinnliga aktivisten tenderar att reduceras till enbart en kropp som ikonifieras. Det är en medial berättelse där rosa rånarluvor och blåa behåar får mer uppmärksamhet än den verkliga kampen.
Roses & Beans – Tove Sahlin och Dag Andersson/Shake It Collaborations
Studio Dansstationen, den 27–28 april
Tove Sahlin och Dag Anderssons föreställning Roses & Beans är en ”vardagsmusikal” som behandlar genus och heterosexualitet och öppnar upp för diskussion om könet, kroppen, blicken och problematiserar den traditionella tvåsamheten. Med inspiration från kända par som Marina Abramovich och Ulay, John Lennon och Yoko Ono samt Brad Pitt och Angelina Jolie utforskar de genom koreografin även den rent fysiska jämlikheten. I programbeskrivningen ställs frågan: kan vi fortsätta reproducera parsamhet och samtidigt göra revolution? En genomtänkt och lättillgänglig föreställning om ett komplext och svårdefinierat ämne.
Boner – Iggy Malmborg
Inkonst, den 9 april
Skådespelaren och performancekonstnären Iggy Malmborg, även ena parten bakom duon White on White, är skaparen bakom Boner. Föreställningen beskrivs som ”(…) en analys av sig själv där ett motiv, narrativ eller tematik utanför sitt eget varande är uteslutna. Istället framträder deras ramverk och börjar tala”. Boner är en verkligt experimentell soloföreställning där Malmborg placerar sig själv i en situation där han pendlar mellan att kontrollera och bli kontrollerad, där det i början handlingsdrivna subjektet slutligen reduceras till ett objekt som betraktas.
A Grand Performance Event focusing on West African Visual Artists feat. Odun Orimolade, Bernard Akoi-Jackson, Christian Etongo & Taiwo Aivedogbon
Inter Arts Center den 5 maj, Moderna Museet, den 13 maj, Lilith Performance Studio den 14–16 maj
Ovanstående sammanställning är ett samarbete mellan Lilith Performance Studio, Marianne Hultman, Oslo Kunstforening och Bisi Silva från Centre for Contemporary Art, Lagos. Syftet är att med konstnärssamtal, seminarium och slutligen fyra olika storskaliga performances av de fyra inbjudna konstnärerna skapa en större kunskap kring representation av konst från hela Afrika, då och nu. Oerhört intressant och framförallt kul initiativ som alla borde försöka få in i sin kalender.
Nils Dardel och den moderna tiden
Moderna Museet, till den 6 september
Nils Dardel är en av Sveriges mest erkända och folkkära konstnärer och är skaparen bakom ikoniska verk som Den döende dandyn ochVattenfallet. Dardel var aldrig en renodlad modernist utan hans verk stod i ständig konflikt med den tid han levde i, inspirerad av mytologi och sagor och det sena 1800-talets symboliska formspråk. Dardel var öppet bisexuell, strök i sann demokratisk anda sitt adliga ”von” ur Nils von Dardel och hade ett kort slag den fasta adressen ”Nils Dardel, c/o Operabaren, Stockholm”. Verkar ha varit en underbar människa! Finputsa din kulturella allmänbildning och gå på denna ikoniska och framförallt väldigt visuellt tilltalande utställning.