Offentlig konst - från runsten till rondellhund

Hällristningar från bronsåldern och runstenar från vikingatiden som var minnesmonument över avlidna familjemedlemmar och kungar är en viktig del av vårt kulturarv men kan också anses representera forntidens offentliga konst. Skillnaden från vår nutida offentliga konst är att avsändaren, drivkraften bakom och syftet med skapelserna endast går att spekulera i – men de placerades alltid på platser där många passerade och där de kunde ses av så många som möjligt. Den typ av offentlig konst som ofta syns tydligast är de stora, maffiga statyer, gärna i brons på kungar genom historien. Skapandet av den här typen av statyer fick sin start och ett lyft under 1700- respektive 1800-talet, då motiven för konst dominerandes av maktinnehavare och andra inflytelserika människor. Konst är det, men också en typ av propaganda eftersom statyerna genom tiden hjälpt till att stärka de redan starka och mäktiga personernas ”varumärke” och ställning i samhället.

Den socialdemokratiska regering som tillträdde år 1932 med Per Albin Hansson i täten ville betona kulturens betydelse i samhället och att kulturen skulle vara tillgänglig för alla. Åsikten att konsten kunde och skulle fungera som ”folkuppfostrande” uttrycktes och detta ledde tillslut till bildandet av Statens Konstråd och införandet av Enprocentsregeln – rekommendationen att 1% av byggnadskostnaderna vid ny-, om- och tillbyggnad ska reserveras för offentlig konst och detta kunde finansieras av statliga lån. Tiden efter detta har präglats av offentlig konst på många olika platser, och bara i Stockholm, Göteborg och Malmö pryder mer än 1000 statyer städernas gator och torg. Ett konstverk i ett nybyggt bostadsområde kunde, och kan än idag, bidra med att öka statusen för området. Men konsten präglades, även då som tidigare i historien, av män – manliga konstnärer och manliga beställare. Motiven för de konstverk som framställdes var främst barn, kvinnor och djur vilket passade i ”hemmets” miljö, som ju var kvinnans sfär.

Konst kom också att användas på tunnelbanestationer, dels för att pynta och göra det estetiskt attraktivt men också för att göra varje station till sin egen och skapa igenkänning och en trygghetskänsla hos resenärerna. Att offentlig konst har sett olika ut genom tiderna är kanske inte så konstigt. Tidens anda påverkar konsten som tillverkas. Gammal konst lär oss om det som har varit och samtida konst säger oss något om det vi lever i just nu. Idag anses det som kan klassas som konst ofta som finare, att konsten inte är lika kontrollerad ”uppifrån” och att det finns många fler nivåer av konst än tidigare. Reklampelare, graffitti, stickningsinstallationer, rondellhundar är alla exempel som ligger inför ramen för vad som idag betraktas som konst. Hur mycket, eller lite, vi märker att vi omger oss av konst påverkar det oss på något vis. Det faktum att konsten är mer och mer tillgänglig kan ses som tecken på ett modernt och demokratiskt samhälle. Frågan är emellertid om den offentliga konsten i sig är lika modern.

Offentlig konst - en tidslinje

1700 – 520 f.kr Bronsålderns hällristningar börjar pryda klippväggar runtom i landet, förmodligen efter inspiration från andra länder.

790- 1042 Vikingatidens runstenar, minnesmonument över familjemedlemmar och dåtidens kändisar restes på väl synliga platser.

1000-1500 Skatten som drogs in av folket betalade för väggmålningar och andra utsmyckningar i kyrkan.

1700 Stora och maffiga bronsstatyer av samhällets mäktigaste och mest inflytelserika personer restes på landets torg.

1930-talet Enprocentsregeln infördes och offentliga konsten präglades av porträttbyster, idealiserande kvinnogestalter och historiska händelser.

1940-talet Att rum och entréer i olika offentliga byggnader utsmyckades blev allt mer vanligt.

1950-talet En av de allra största satsningarna på offentlig konst i var Stockholms tunnelbana.

1960 & 70-talet Konstnärerna började mer och mer försöka interagera konsten i den miljön där den skulle stå.

1980 & 90-talet Att tagga och måla graffiti i såväl tunnlar och på mer offentliga platser blev en allt mer vanlig aktivitet bland stadens invånare, den nya konsten fick ett blandat bemötande.

1992 Dan Wolgers pryder telefonkatalogen med sitt privata telefonnummer.

1995 Det omdiskuterade ”Y:et” av Bengt Lindström i Timrå kommun invigs.

1990 & 00-talet Street-art, rondellhundar, reklampelare – vardagliga ting blir konst. Konsten känns (och är?) mer lättillgänglig för gemene man eftersom allt kan vara konst och att den finns så gott som överallt.

2008 ”Walking to Borås” eller Pinocchio som den också kallas, av konstnären Jim Dine. Verket diskuterades mycket redan innan det hade skapats, eftersom en privatperson skänkte 8,5 miljoner till den offentliga konsten i Borås med reservationen att det gjordes av Jim Dine.

2009 Utmärkelsen ”Årets Enprocentare” delas ut för första gången.

2009 Ett litet rött hus med vita knutar pryder plötsligt Globen, konstnären Mikael Genberg ville ”visa att man kunde spräcka gränser” samt påminna folk om att sikta högt och skapa drömmar.

2010 Torso av Dan Wolgers presenteras utanför Fotografiska i Stockholm, statyn som är en avbild av konstnärens liggande huvud, skapar debatt om vad den tycks se ut som…

2012 Stockholms ”yngsta” offentliga konstverk gjort av två skolklasser invigs. Platsen? Väggarna som döljer byggnationen av Citybanan i Stockholm.

2013 Interaktion mellan konstvärlden och Stockholmarna, då de fick vara med och bestämma var bronsskulpturen ”In waiting” skulle placeras genom förslagsinlämning till Stockholm Konst.