Plötsligt händer det
Det nya ansiktet för svensk konst?
Ett kort tag för tio år sedan fanns det de inom konstvärlden som hoppades på att det äntligen skulle finnas ett genuint kungligt intresse för samtidskonsten. Prinsessan Madeleine läste konstvetenskap och skulle prya på Moderna Museet. När hon sedan endast dök upp en av de planerade 14 dagarna stod det klart att hon inte skulle bli den konst-ambassadör man hade hoppats på.
Det har sett mörkt ut. Kungen verkar inte ha något större intresse för modern- eller samtidskonst. Han gillar att fota och skulle kanske vara intresserad om National Geographic och Playboy bestämde sig för ett samarbete. Eventuellt kan Svensk Jakt få vara med på ett hörn också?
Några suckar och önskar att vi hade Drottning Margrethe i Sverige istället, för med ett kungligt intresse följer uppmärksamhet och så småningom ett bredare folkligt stöd (hoppas man).
Men så hände det. Förra månaden sågs Kronprinsessan Victoria och prins Daniel på privat besök på konstmässan Affordable Art Fair. Ja, utbudet på den ultrakommersiella mässan var huvudsakligen förfärligt, Montazami-style. Men ändå. Betyder det här att det nu finns ett kungligt intresse? Svaret är ja.
Mässbesöket är nämligen bara en del av konstintresset. Redan tidigare har paret varit och shoppat svensk samtidskonst från ett prestigegalleri, och nu är det Paul Fägerskiöld som syns på Haga. Drivkraften bakom detta är prins Daniel, som har gått från PT till PD till konst-mecenat på bara några år. Fortsätter det så här, kommer Vickan och Daniel snart att vara överallt. Och gärna för mig!
Senast svenska kungahuset var intresseratoch faktiskt hängde med konstvärlden var då prinsessan Christina festade med Robert Rauschenberg på sjuttiotalet.
Tänk vilka kronprinsessparet skulle kunna hänga med idag? Fjällvandring med Olafur Eliasson, svampplockning med Carsten Höller eller barnpassning med Cecilia Edefalk. Möjligheterna är oändliga. För konsten i samtiden.
Bäst just nu
1. Cindy Sherman
Moderna Museet, Stockholm, till och med den 19 januari
De flesta vet inte att alla selfies urmoder Cindy Sherman även ägnat sig åt mode-fotografi. Lite märkligt när vi talar om en konstnär som gärna fotograferar det udda och groteska, när mode ska vara vackert och skönt. Det gemensamma är intresset för fotots superba förmåga att ljuga. Och det är sant.
2. Rivane Neuenschwander
Charlottenborg, Köpenhamn, den 2–30 november
I ett avsnitt av Svenska Hollywoodfruar ställer Britt Ekland till med en vippad fjärde juli-fest. Hon gör inköpen och övervakar hela processen in i minsta detalj, så att inget går fel. Rivane Neuenschwander gör tvärtom, festen är en utställning, det finns instruktioner, men hon övervakar inget. Och alla är inbjudna.
3. Stefan Constantinescu
Göteborgs Konstmuseum till och med den 2 februari
När slutade vi att bry oss om varandra och istället fokusera på den senaste profilbilden, uppdateringen, taggningen och like:n? Det är inte vägen till en bättre framtid. Constantinescus filmer är det.
4. Fatoumata Diabaté
Marabouparken, Stockholm, till och med den 1 december
Hon har varit ute i Maliska natten och gjort något omöjligt. Hon har lyckats få folk att vilja bli fotograferade. Det här är något som är i princip omöjligt. För när någon annan än du själv dokumenterar ditt liv blir vi generellt misstänksamma. Bli inte det! Det kan hända att hon ser något du inte ser.
5. Joan Fontcuberta
Hasselbladstiftelsen, Göteborg, den 26 januari
Japaner drömmer om att åka till Norrland och nördar drömmer om Tolkiens Midgård. Joan Fontcuberta är årets Hassebladspristagare, för att han visar drömmen om naturen. Få japaner kommer att få se norrsken, men alla nördar kommer som bekant till Midgård.
Texten har också publicerats i Nöjesguiden #9.