Rum i rörelse

En liten spricka i scenbilden kan ge hela öppningen. En vasst formad glipa i det svarta tyget i ryggen. Ett lömskt sluttande scengolv,eller ett med en lucka fylld med mörk jord. Något litet hål som oroar och låter insikter sippra fram. En aning av en knakande fallucka ner mot undergången.

Men de senaste åren har scenrummen inte bara sökt sprickor och glipor – vi har sett scenografier som öppnar porten ut mot gatan, som spränger väggar, välter hela scenen uppochner, kastar om scenrum och salong, eller helt enkelt lämnar teaterhuset och flyttar ut spelrummet utanför.

Som publik har jag suttit på scengolv, strosat bakom kulisser, bjudits in i hemliga konferensrum och loger, fått styra eller störa spel, ljus och ljud genom att trycka på knappar eller röra mig i spelet som statist för annan publik, jag har gått, vandrat och promenerat i teaterbyggnader, i natur och i stad. Teaterrummet är i rörelse.

En konstnärlig spegling av föränderligheten i en rörlig orolig värld? Eller bara ett konstruktivt lokalutnyttjande i kulturella åtstramnings- och effektiviseringstider? Kanske en blandning. Hur som helst troligtvis ett tecken på den inspirerade genreblandning där bland annat performance influerar traditionell teater, och på den pågående omförhandling av hierarkierna i teaterproduktionen där exempelvis rummet tar plats. Och alldeles säkert ett av alla uttryck för scenkonstens drift att förflytta gränser, ifrågasätta och vara rörlig i tanken. ■

1 BLOOD ON ICE

Backa Teater, Göteborg, premiär den 18 september

Som sagt, ett föränderligt scenrum: Backa Teater transformeras till ishall. Jag som alltid längtar lite till Backa blir extra sugen på att se Anna Heymowska scenografera en paljetterad isfest när Malin Stenberg sätter upp Sofia Fredéns konståkningsdrama för en publik från tio år.

2 IFIGENIA

Moment Teater, Stockholm, premiär den 21 september

Lika förvånade varje gång de har skapat en publiksuccé som när de har gjort en flopp – på Moment har de aldrig lyckats förutsäga publikreaktionerna. Nåja, det verkar heller inte vara en ambition. Så vi får väl se nu när Pontus Stenshäll lovar att lägga sig ”kind emot kind med den gamla grekiska teaterns form” i Euripides tragedi.

3 95 PROCENT ÄR ETT TOTALT J***A MÖRKER

Teater 23, Malmö, premiär den 20 september

Jag tyckte om Älvsborgsbron i Unga Dramatens uppsättning, var mindre förtjust i Den stora efterfesten på Dramalabbet – men är helt klart nyfiken på mer av den unga dramatikern Johanna Emanuelsson. Särskilt i regi av Erik Holmström från Turteatern i Stockholm (som satte upp succéerna SCUM-manifestet och Den nya gudomliga komedin). En ungdomspjäs om klass och astronomi.

4 DE OSKYLDIGA

Dramaten, Stockholm, premiär den 5 september

Jenny Andreasson gör ett grävjobb igen – regissören som alltid strävar efter att lyfta fram intressanta och mer eller mindre glömda dramatiker (som Alfhild Agrell, Stina Aronson, Françoise Sagan eller Colette). I Lillian Hellmans flickskolethriller med ett, på 1930-talet upprörande, lesbiskt tema spelar favoriter som Jessica Liedberg, Sanna Sundqvist, Lotta Tejle och Malin Ek, och Eva Röse återvänder till Dramaten efter nästan tio år.

5 VITT RUM MED RÖDA FLÄTOR OCH SOL

Månteatern, Lund, premiär den 13 september

Ilskna flätor, nedhasade strumpor och för stora skor. Du som minns koreografen Dorte Olesens Ful flicka från 2004 blir nog också nyfiken på vad hon (här tillsammans med Lucas Svensson) kan hitta på med Pippi Långstrump. Även om denna titel låter mildare och vackrare, och utgår från en fantasi om Pippis tecknare, konstnären Ingrid Vang Nyman.

Texten har tidigare publicerats i Nöjesguiden #7 2013

Maina Arvas