Betald semester
Sitges är ett vykortspornografiskt kustsamhälle sydväst om Barcelona, ofta omnämnt som ”the golden beach” för sitt överflöd av gyllene paradisstränder. Det är också inspelningsplats för en minutkort scen i bioaktuella Kyss mig.
Filmen i sig är inte dålig och jag tänker inte ens försöka argumentera mot färgmättade vaselinbilder av en miljö kallad ”himlen på jorden”. Men det är nog svårt att ta fram en mening som mellan raderna utstrålar ”gratisresa under jobbflagg” mer än ”vi flög ner hela filmteamet till en turistort för två minuter film”.
Ohotad mästare av samma teknik är Colin Nutley som, genom att vara både manusförfattare, regissör och producent, har säkrat sig och frun Helena Bergström en position som de kanske främsta filmstödssemestrarna i svensk historia.
Redan i Sista dansen, en av Colins första filmer, finns scener inspelade i Blackpool, allmänt känt som ”Storbritanniens semesterhuvudstad”, samt några på Barbados, allmänt känt som Barbados. Därefter löper en röd tråd av omotiverade utlandssekvenser genom hans filmografi.
Heartbreak Hotel: Helena och Maria Lundqvist åker – efter själva handlingens slut – på en oförklarlig Londontripp där Jill Johnsson dyker upp och provar knasiga hattar med dem i några minuter.
Änglagård 2: Helena gör en plötslig USA-resa och åker helikopter över New Yorks skyline.
Angel: Helena flyr till ett thailändskt lyxhotell, ikläder sig en otroligt stor solhatt och låter hela känsloregistret löpa amok inför en oskyldig lokalbefolkning.
Änglagård 3: Sekundlång inledningsscen där Helenas karaktär har ”öppnat hotell på Mallorca”, vilket är betydelselöst för handlingen och därefter aldrig mer nämns. I scenen medverkar också parets dotter Molly Nutley (även släktingen Tony Nutley har varit fast teammedlem genom alla år).
Men paradexemplet är kanske ändå lantgodsdramat The Queen of Sheba’s Pearls, tilldelad en av Sveriges då genom tiderna största filmbudgetar och förlagd till det vackra brittiska kustlandskap där Colin själv växte upp. I samband med inspelningen uttryckte han hur skönt det var att vara hemma igen, att bara ”kunna gå och köpa fish’n’chips var som helst”. Resultatet är en film som i en recension beskrevs som ”sällsynt dålig”.
Det finns självklart inget automatiskt fel i att spela in i semestermiljö. Ingen som har sett Ingmar Bergmans skärgårdsdramer kan nog föreställa sig att de har kommit till under något annat än rent helvetiska former. Och mycket bra har producerats även under trivsamma resortinspelningar.
Men det är lätt att se när bara själva semestern har stått i centrum. När Adam Sandler inför filmen Grown Ups drog ihop ett rövgäng av killkompisar och valde vatten- och äventyrslandet Water Wizz som inspelningsplats var man förmodligen inte ute efter den ”intressantaste fonden för filmisk dramatik”. Lika lite som ”Judd Apatow med vänner”-komedin Forgetting Sarah Marshall utspelar sig i den obscent exklusiva Hawaiiresorten Turtle Bay av respekt för Den Goda Berättelsen.
En svensk filmproducent berättar om flera liknande knep, som att skriva in omotiverade dyra scener för att kunna få en större budget. Vilket är lite roligare när det sker med amerikanska pengar än med svenska. Att bränna av nio miljoner på misstänkt överavancerade ”vatten-scooter flyger in i utedass”-sekvenser (Göta kanal 3) eller låta Molly Nutleys sportlovssnorkla i Medelhavet känns som en dålig idé i ett land där sådana summor utgör stora delar av hela årets filmbudget.
Inget är ännu känt om Colins kommande filmprojekt, men jag vill redan nu ta tillfället i akt att hälsa detta till hela familjen Nutley: trevlig resa. ■
Samtidigt i en annan del av filmvärlden: efter filmer baserade på åkattraktioner (Pirates of the Caribbean) och tv-serier baserade på Twitter-konton (Shit My Dad Says) kommer snart en actiontolkning av spelet Sänka skepp. På gång är också film baserad på Monopol. Någonstans smids det just nu planer på en romcom om att ”hitta den rätta” utifrån Vem där.
Jonas Adner