Smaka

Smaka är mer än bara ett ölhak för restaurangare. Det är faktiskt en restaurang också. Man kan vara skeptisk när man går in i matsalen på Smaka, men den skepsisen avtar när man satt sig ner med en meny i handen.

Det finns spännande alternativ och förrätten med carpaccio på lax med vit sparris, nässelpuré, laxrom och pepparrot. Laxen är saftig och rätten som helhet är mycket bra. Den andra förrätten är en tallrik med Kalixlöjrom och toast, tillsammans med klassiska tillbehör som smakar som det ska och även om det är dyrt känns det som att portionen är hyfsat tilltagen. Båda förrätterna gör sig väldigt bra med ett glas av husets cava.

Kvällens vegetariska val faller på en nässelcrêpe med en sallad på vårprimörer. Det är inget svårt val. Om man inte anser att fisk är en grönsak eller nöjer sig med en ”liten blandsallad vid sidan om” har man inga andra alternativ. Men det är gott och den fräscha salladen ger textur utan att stjäla för mycket fokus från den gröna pannkakan. Även här är cava ett bra alternativ.

Kvällens köttval är fegt, men lysande: Smakas köttbullar. Vill man förklara för utlänningar vad ”Swedish meatballs” är, ta dem till Smaka. Rejäl portion med brunsås, lingon och inlagd gurka. Syra, sälta och fett tillsammans med potatismos. Det enda som fattas är en svensk flagga nedstucken i härligheten.

Till efterrätt smakar vi på farmor Violas rabarberpaj. Med en sådan farmor växer man upp och blir lycklig som person, avskärmad från ondska och dåligheter – man går inte till Smaka på söndagar. En fullträff. Chokladmousse med citronparfait är också gott, men det kunde ha varit mer bär.

Smaka är en gedigen restaurang som levererar. Med ett kök som stänger sent och med svenska smaker är det ett förträffligt vattenhål på Vasaplatsen.