Krönika: Jag har blivit för nöjd för att skriva

Ibland tänker jag på hur många romaner jag hade hunnit ge ut om jag hade fötts innan Blondinbella och Facebook-chatten.

Tidningen Vi läsares topplista på författare under 40 år innehåller ytterst få som givit ut fler än tre böcker. Jens Liljestrand menar i Dagens Nyheter att det var bättre förr, och hänvisar till Karin Boye som skrev fem romaner och fyra diktsamlingar innan hon tog sitt liv som 40-åring. Jens tänker att sjunkande bokförsäljning, hårdare villkor för kulturarbetare och en stipendieberoende författargeneration som måste kombinera ströjobb med familjebildande har fått många att bli senare med romanförfattandet.

Det är säkert sant, och dessutom är det inte ekonomiskt logiskt i dagens konsumtionsekonomi att sträva efter reflektion och romanmaterial eftersom det inte generar direkt tillväxt. Men framför allt tror jag att vi är alldeles för bortskämda med verklighetsflykt idag. Förr i tiden var det konstnärliga skapandet den enda möjligheten att undkomma livet när det blev för odrägligt. Om jag känner mig kvävd av tillvarons monotoni kan jag fly till videor av katter och bebisar på YouTube, inspirations-tumblers med käcka indiefilmcitat, streamade tv-serier och livsstilsbloggar, eller så kan jag statusuppdatera om ledan och se likesen regna. Det finns ju alltid någon som lyssnar. När man blivit van vid att ha mottagaren på sekundkort avstånd känns det nästan absurt att föra monologer i ett Word-dokument och tänka att någon en gång om kanske flera år ska läsa efter att en redaktör nagelfart och ett marknadsanpassat branschmaskineri har marknadsfört.

När Strindberg drabbades av skrämmande sinnesförvrängningar utvecklade han en strategi för att hantera dem. Han gav de otäcka fenomenen ett namn i sina texter och lyckades på så vis skapa ordning i kaoset.

”Jag gör uppror mot denna blinda, brutala makt, och för att bättre kunna bekämpa den personifierar jag den, gör den till en gud”, skriver han i Förvirrade sinnesintryck. Förr i tiden var kanske enda sättet att hantera det kusliga i tillvaron att klä det i ord i en roman. Nu kan man chatta om traumat bara sekunder efter att det har inträffat.

Allt är redan bearbetat. Jag rör mig vidare till nästa drama innan jag hinner förstå att det förra har hänt. Livet ger liksom inget motstånd. Det rinner ut ur mig och genom chattloggarna som sand. Kanske finns det kvar som en sovande kod i underjordiska serverhallar efter min död.

En gång när jag var kanske 21 år träffade jag en äldre författare och jag förklarade att man aldrig ska skaffa pojkvän innan 30 eftersom det distraherar en från allt man egentligen vill göra, som att skriva och resa. Han sa farbroderligt att det var bra att jag hade sådana brinnande, onyanserade övertygelser om livet, att de får en att skriva intressantare böcker än när man blir 40 och säger ”å ena sidan, å andra sidan” och inte tror på något längre.

Jag tror att han har rätt och jag är rädd för att jag redan håller på att bli för gammal och nöjd för att skriva. Om jag skrivit min första roman när jag var 21 hade jag i och för sig låtit ganska barnslig och odräglig, men förmodligen intressantare och brutalare än nu när jag snart är 25 och har medicinerat bort min ångest och inte gör dumheter på stan hela tiden. Man får sådant tålamod med åldern, man inser att världen inte går under, man känner att det nog ordnar sig.

Men ibland svindlar något till. Det är kanske något i ljuset och himlen som öppnar sig som en avgrund och marken gungar till under kroppen, och det finns ingen på Facebook som skulle förstå om man statusuppdaterade om den känslan. Man kan inte ens visa upp den på Instagram.

Kanske får den bara plats i ett Word-dokument till en okänd mottagare.

Bäst just nu

Mitt grymma öde

Carl-Michael Edenborg Natur & Kultur

Edenborgs homoerotiska barocksplatterMitt grymma öde handlar om misantropen Händel och kastrerade pojkar och är vacker, mörk och drömsk.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck

Lyra Ekström Lindbäck Modernista

En njutningsladdad relation av dominans och underkastelse – det är Lyra Ekström Lindbäcks definition av interaktionen mellan författare och läsare. Hennes debut är en BDSM-lek utförd som bok. Hon har lyckats skriva en allvarsam lek.

Hallucinations

Oliver Sacks Alfred A. Knopf

Oliver Sacks är professor i neurologi och tog LSD på sextiotalet. Han har skrivit en fascinerande bok om hallucinationer, varför de drabbar även psykiskt friska människor och hur de förmodligen har influerat konst och litteratur de senaste århundradena.