"Bara nu inte båtjäveln går på ett skär" (Obs: hände förra helgen)
Jag hade tänkt att - med största belåtenhet - skriva ett GLATT blogginlägg, för en gångs skull. En smilfinkstext om hur jag skamlöst lapade sol ombord på en daycruiser på väg från Fridhemsbryggan mot Gripsholms slott. Detta planerade jag nöjt i mitt sinne. Hela scenariot; något högtravande dravvel med slutkonstaterande att jag nog kan drista mig till att älska både kapitalism och rojalism ibland. Speciellt de dagar som innefattar 1. båt med o så mjuka lädersäten, 2. drinkhållare med den älskvärda funktionen att alltid hålla ens dryck kyld och 3. gamla anrika slott där folk de facto ruttnat ihjäl nere i fängelsehålor. Jag var helt *EXCELLENT*. *fast med bröst*
Men. Gud och jag har ju ett... vad ska man säga, skojfriskt förhållande? Fyllt av upptåg. Så, strax efter att bilden här ovan togs bestämde sig Björkfjärden plötsligt för att bjuda på rätt rejäla vågor. Med den naturliga följden att jag blev ungefär så dyblöt som det är fysiskt möjligt.
Båtturen med det tilltänkta slutet att jag spänstigt hoppar i land på bryggan, alldeles solbränd och snyggt härdad av havet (tänk er valfri gammal Hollywood-skådis, helst Paul Newman ) har istället ebbat ut i något tragikomiskt. Här sitter jag och ser ut som ett våldsamt dränkt gammalt kattlik som ensamt fått torka i all sin bortglömdhet.
Kommer ej ha sexparty i varenda tält. :C