"Du fuckar med min hjärna, det är det"

Ursäkta den låga underhållningsgraden i de senaste dagarnas arga och ledsna inlägg. Jag blev tvungen att ta bort någon som jag älskar ur mitt liv och just för stunden känns arg och ledsen som de enda benen jag har att stå på. Ibland sitter jag istället, helt urlakad, på min uppgivenhet och lyssnar på Lilla shorty. Tänker mig att jag liknar den lilla suicidala mopsen som vi har i kontorshuset där jag jobbar, han ser ut som en livstrött jätteköttbulle ungefär. Samma mops som igår satt lealös och stirrade rakt framför sig bortom den här världen och raskt höll på att bli överkörd när vaktmästaren kom utdundrande ur hissen på sin segway.

Den känslan, va. Överkörd av livets segway. *poetisk*

Äh. Återkommer ikväll med svaret på er andra fråga.