Excuse me, let me introduce my lady: Her name is Beretta and she's motherfucking crazy

Vaknade skrattandes imorse. Sedan kom jag på vad jag somnade i för mode och blev raskt ilsk igen.

Alltså.

Manliga recensenter som får för sig att ifrågasätta andra människors upplevelser av musik...

Jag hade ju aldrig tidigare förstått att musiks primära funktion är att agera hjälpmedel till ängsliga män i behov av något att hävda sig med. Var helt fokuserad på njutningen där ett tag. Detta var förstås grovt felaktigt av mig, och jag ber om ursäkt. Jag är trots allt inte mer än kvinna! ;)

Män som heroiskt flyttar fokus till det som det egentligen handlar om: ett deltagande i VEM VET MEST? - ni har hel rätt. Åh, ni män som duktigt avfärdar folks musiksmak, I salute you. Framför allt med tanke på er förklaring att så fort andra inte tycker precis som ni själva måste det bero på en grav kunskapsbrist. Hos de andra, ja. Det är jävlarimej en genial tolkning av verkligheten. Och 100% korrekt, vill jag tillägga. För det KAN inte vara något annat. Musik är ju trots allt den mest faktiska och reella mätstock vi har här i världen. That shit never change!

Det finns "bra" och "dåligt", och hajar man inte vad som är "bra" eller "dåligt" så är det förmodligen för att man hört för lite "bra" och "dåligt" innan. Att man då helt enkelt saknar de förkunskaper som varje musikstycke kräver av sin lyssnare för att kunna bli uppfattat på rätt sätt. Som varje lyssnare behöver för att i sin tur kunna uppskatta musiken korrekt. Det är fan inte svårare än så.

Men för alla ni okunniga där ute, oroa er inte! Det kommer snart att komma ut en bok som heter The Music där man får lära sig allt man behöver veta. Exempelvis vilka meningar (hallå, givetvis fyllda med avancerade musiktekniska termer, kreddiga bandnamn och kunskapsbriljerande formuleringar) som är bra att slänga sig med i olika sammanhang, samt även vilka accessoarer som passar bäst till vilken musik. Ps. Svart nagellack funkar dock till ALLT!