Getting ugly
Jag har, helt sanningsenligt, haft veckan från helvetet. Är fortfarande sjuk. Det hela toppades av att Gud, den humoristiske jäveln, mindfuckade mig totalt. Ah, vändningarna i vår relation är fan priceless.
En av mina två första krönikor i den senaste Nöjesguiden, som folk står och smygläser just i detta nuet på Marion's, handlar om att alla är så jävla ängsliga och noga med hur man porträtteras inför resten av världen. Att man är ytterst selektiv med hur man väljer att bli framställd. Det hela illustreras av den vanligtvis sjukt skillade Olly. Bara det att jag i det här fallet blivit ritad... ja, ful. Inte alls sådär blyertsfantastisk som Amat, Sandra och Jonas tidigare blivit. Alltså... Min fåfänga went bezerk. "Wää, nu kommer alla tro att jag är FUUUUL". Precis som jag skrev i krönikan, med andra ord.
Fint.
Det tog ett bra tag för mig att smälta. Jag ville ju se lika luscious ut som den fantastiska hamburgaren, inte som en pensionerad myrslok med tillfällig ansiktsförlamning. Ett tag försökte jag att förlikas med mitt öde med hjälp av mitt egenhändigt snickrade lilla motto "Hellre ful i Nöjesguiden, än ful i verkligheten".
Sedan tog jag mig i kragen och sa till mig själv på skarpen. Herregud, din lilla, lilla människa. Skärp ihop dig. Ja, så sa jag. So what att det är en teckning av dig i tidningen som inte är lik? So what om du ser weird ut? Vem fan bryr sig? Är det ditt största problem så ska du vara glad och hålla käften. Folk kommer hitta miljoner grejer att störa sönder sig på när det gäller fröken Bredberg, precis som vanligt. Let 'em have it.