I think we all to cool to lose it, I say we all stay leveled instead
Så här ligger det till kära ni som läser detta jag skriver just nu. Får inte ihop den här förbannade bloggen känner jag. Känner jag starkt. EXTREMT starkt. Tydligt nog? Inget funkar. Saknar jag riktning? Saknar jag form? Saknar jag... Äh, såhär är det: Ni vet alla dessa långa texter där jag rantar loss? Orkar inte med den skiten just nu. Begriper ni detta? Jag känner mig som er lilla underhållnings-apa med rabies. Som bara får kärlek när jag är arg och bits. Möjligen har jag en väldigt mixad läsarskara där vissa vill se blod, fåtalet andra delar min eminenta (<- om de får säga vad jag tycker) musiksmak och sedan har vi de där galna jävlarna som bara tycker om mig. Så viktiga, allihopa. Men jag har svårt att få en bra blandning och tillgodose alla. Just nu är jag less på rantsen. Lika arg som alltid tho, men orkar tamejfan inte vara helt utagerande. Åtminstone inte för tillfället. Därav ett jävla inlägg om "hundar". Och så kommer det alltid de dummaste kommentarerna som får mig att vilja skalla datorn. Jag är så rysligt lättprovocerad, va. Fruktansvärt. Varför vi ändå faktiskt måste tänka på mitt hjärta då jag är mother of one och därmed alltså fyller något slags funktion på den här eländiga jorden.
Så, fuckers. Jag älskar er (= de smarta). Men nu kommer det enbart att bloggas om min röv ett tag. MIN RÖV, JA.
Grattis och håll till godo.