*la la lala, la la lala* (<-- seriöst, begrunda det)

Jag vill att ni hädanefter kallar mig för rebelle fleur. (Rebellblomman på svenska, alltså.)

Det är lite så jag känner mig. Som en rebellisk blomma. Stark, men ändå så skör.

Fylld av naturens alla under. Skimrande i morgonstrålar. Glittrande av daggdroppar och Guds skapandeglädje. Fotosyntetiskt fotogenique. Åh. Rebelle fleur. Så vackert vek, känslosamt knullvänlig, förtjusande förljusad och helt breathtakin' andefattig - allt detta ryms i den lilla rebelliska blomman som är jag. Rebelle fleur, den fragila. Rebelle fleur, den underbara. Rebelle fleur, den menlösa.

Jag har kämpat mig upp ur marken, trängt mig fram genom crackklibbig asfalt och calypsotoner för att nu kunna stå här i min fulla prakt och bara: låta er hänföras av mig.

What's so rebellious about that, kanske ni tänker? Svar: Jag har en KUL frisyr.