LÖKHUVUDEN / Send my ass to heaven

Lulzkvoten är fylld efter att ha läst några ur Sveriges "hiphopelit" gnälla över Nöjesguiden på twitter. Alltså, den delen av svensk hiphop? You whiny bitches. Alla vet att hatet kan härledas direkt till en av våra skribenters recensioner av Petters senaste plattor. Jag fattar grejen med "vänskap" och att man har sina polares rygg, men man kan inte för den sakens skull avkräva stående dickrides från resten av världen. Det är uppenbart att den bitterhet som ogenerat flashas är grundad i en förväntan som har krasat, en bortskämd inställning sprunget ur utgångsläget att man automatiskt ska få uppskattning för det jobb man har gjort. Well, världen funkar ju tyvärr inte riktigt så. Jag förstår att det kan vara hårt att få kritik, men alla kommer alltid att tycka saker. Varför man måste ha en aning distans till sin egen kreativitet. Lite mer ryggrad, lite mer stolthet och samtidigt inse att långt ifrån alla kan gilla det man gör. Ha värdigheten att kunna ta både hyllningar och sågningar. Det är utvecklande som fan för den mänskliga själen att processa, get, that, dirt of ya shoulder och gå vidare. Ingen anledning att go all Helena Bergström över en enda liten recension, man framstår bara som en sore loser.

Tips för ökad lycka i livet: Fortsätt göra det du tror på och om du nu tycker att Nöjesguidens musikredaktion är så hemskt orättvis att du inte kan hantera det - läs inte skiten. Om du inte gärna VILL tycka synd om dig själv förstås, i så fall, by all means, carry on. Vi kan ju alltid växa tillsammans.