MAMA SAID KNOCK YOU OUT

Idag är en stor dag. Jag har för första gången uppmuntrat Malcolm till regelrätt bråk.

Eftersom min sons överlägsenhet snarare går att finna i hans fullständiga bilfascination och hans passion för button down-skjortor och brogues i storlek 32 (tips någon?) än exempelvis eventuella atletiska insatser, har det här med slagsmål varit avlägset.

Det var förstås den där mindre dispyten sista året på dagis som resulterade i att han kom hem med sönderskrapat ansikte. Ett försök till att markera vad som är RÄTT OCH FEL uppförande i kösystemet till rutschkanan blev till arg knuff på Stor Pojke. Inte för att Stor Pojke påverkades nämnvärt av detta påhopp, men knuffen besvarades givetvis och den fick Malcolm att glida med ansiktet över gruset. Enligt egen utsago blev lärdomen av detta att "knuffa hårdare nästa gång".

Den där nästa gången har låtit vänta på sig. Tills igår, då några treor retade Malcolm för att han inte visste vad Maybach är för bil. Det var en bedrövad unge som jag hämtade på fritids. All den bilkunskap han samlat på sig under sitt snart åttaåriga liv var tydligen vatten värd om man inte känner till Maybach. (Jävla skitbil, för övrigt).

Jag är ju en hämndlysten person och låter aldrig oförrätter gå mig förbi obemötta. Så, jag tog mitt tårfyllda barn och gick hem till vårt rätt imponerande utbud av bilböcker. "Man kan inte veta allt, men man kan alltid lära sig mer" förklarade jag och sedan lärde vi oss mer om Wilhelm Maybach. Betydligt mer än treorna, det vill säga. Det är liksom så vi jobbar. Whoop yo ass, intellectual stylee.

Av all nyvunnen kunskap om Maybach snickrade Malcolm ihop ett triumfkort inför idag:

- Kul att ni har Maybach som favoritbil. DET HADE HITLER OCKSÅ.