Livet just nu.
1. Har magkatarr. Och detta är inga news, har haft det i tio år. Får ej stressa för mycket, får ej äta fet mat, socker, dricka alkohol, röka/snusa osv. Gör det ändå givetvis, i perioder. Men senaste tiden?! Det har blossat upp utav bara helvete. Kör dubbel dos losec. Att åka till akuten är inget man kan göra när man lider av detta. Gjorde det för 1,5 år sedan en kväll då jag ätit nachos och låg på golvet, dubbelvikt och kände att jag vill gå in i ljuset. Var där i tolv timmar bara och fick inte dricka vätska, fick inga painkillers. För de preppade mig för "operation" (!!!!). Sen gick det över och jag skickades hem med tillsägelser om att ej dricka, äta, röka aka leva mitt liv. Har man magkatarr ser livet ut såhär: man är KONSTANT hungrig, men kan inte äta. Man äter tre tuggor och blir TOKMÄTT. Man blir i bästa fall smalare. Men till vilket pris? Äter hellre och dricker om man säger så.
2. Är rätt så...hur ska jag uttrycka mig, ledsen. Inget farligt så. Men jag lever i en slags Romeo & Julia-verklighet som stundtals känns överväldigande. Kan inte berätta så mycket mer om det tyvärr. Happ.
3. Det här med Charlie Sheen. Visst, det är rätt kul och så va. Men tragiken. Vet ni hur många barn som lever med en sådan förälder? Som är alkoholist och missbrukare? Jag vet inte hur det känns själv men har sett det på väldigt nära håll. Skratten kvävs lite när man tänker på människorna runt omkring honom i denna cirkus.
4. Häromdagen satt jag på NK och väntade på Daria, vi skulle käka. Bredvid mig satt två tjejer och pratade. Eller en av dem pratade om sin relation. Och det var SÅ intressant. Hon beskrev en situation när de skulle gå och lägga sig och hon såg att det stod i ett sms han fick "Jag är såååå kär i dig". Tyvärr kom Daria precis när jag skulle få höra upplösningen. Har inte kunnat sluta tänka på detta sedan dess. Vad hände? Vem var smset ifrån? Tog hon upp det? Hur mår hon? Vad händer i hans liv?
5. Barcelona - Arsenal-matchen i onsdags dårå. Jo, jag kan säga att halvtimmen innan denna match började hade jag TVÅ väldigt omskakande och dramatiska telefonsamtal så jag var helt uppe i varv. Jag satt sedan i nittio minuter framför tv:n och skakade. Kallsvettades, bet på naglarna. Mina kommentarer: det var alldeles för passionerat på plan. Jag DOG. Van Persie gjorde bort sig. Tror inte att han hörde domaren men pinsamt att bli utvisad i en sån här viktig match. Vad gjorde Fabragas? Ingenting. Bäst på plan var Nasri, men han hade bollen i ca tre sekunder. Bendtner gjorde bort sig, men det var väntat. Jag blev imponerad av Almunia ändå, trots att jag kände livet sugas ur mig långsamt när han byttes in efter Tjätsnis (förlåt vet inte hur det stavas) skada. Och vad fan var det för skada egentligen? Helt otroligt.
6. Jag tänker en del på Arsenal. Hur det måste kännas. Att vara så bra, att vara så nära, att aldrig vinna. Kan man vara nöjd med sig själv utan den där sista biten, den där man får pokalen? Is that winning?
7. Jag tror jag tänker för mycket.