Om du var ett hav vore jag en våg, om du var himmelen skulle jag ha vingar

Intressant grej hände idag. Jag hade tänkt göra klart min spotifylista över årets bästa låtar 2009 (har bara haft två stycken på den i över en veckas tid nu, Empire state of mind och Change of heart) men av någon anledning började jag på en helt ny lista. En över låtar jag aldrig mer kan lyssna på. Inte dåliga låtar eller så, tvärtom. Det är bara det att det här året har varit så sjukt. Jättesjukt. Allt och inget har hänt och jag har gråtit floder, varit förvirrad och haft ångest. Sedan helt plötsligt vaknat med syrener vid huvudkudden. Emotionell berg- och dalbana minst sagt. Men jag ångrar ingenting (eller jo, några sms kanske heh). Och precis som alla andra år i mitt liv har det här också ackopanjerats av ett soundtrack. Här är de låtar som jag (tyvärr) lyssnade sönder på i min kärleksförtvivlan. Vissa var i lurarna sent på natten, i köket, kedjerökandes under fläkten during a royal gråtfest. Vissa bara påminner alldeles för mycket om en viss person (och det mäktar inte hjärtat med alltid). Vissa lyssnade jag på när jag var alldeles sprudlande glad och varm och allt var spännande. Den tiden vill jag faktiskt aldrig mer tänka på. Hejdå sålänge.