You've got the most unbelievable blue eyes I've ever seen.

Lite av en spökstadskänsla nu under Way out west. Stockholm är ödsligt fast ändå inte. Det är aldrig ödsligt här. Alltid folk överallt, lite det som är skönt med den här stan men också jobbigt. Men i princip alla jag känner är i Göteborg. Och just nu är det är varmt utav bara helvete i Stockholm. Sweating bullets. Sov femton timmar inatt, frukost på Vurma med Daria, shopping (ett par jeans+rosa värmeljus), sen har jag tvättat hela kvällen. Hade inte tvättat på en över en månad. Och jag brukar tvätta en gång i veckan vanligtvis, så jag har slitit som ett djur på ett ungefär. Men nu är det KLART. Den känslan liksom. Är den topp tre bästa i världen? Man är nyduschad, rent vitt nattlinne, rena sängkläder. Åh jag dör. Synd att jag inte kan ha fönstrena öppna för lite frisk sommarluft, då hade det varit perfektion.

Men som vanligt; min insektsfobi segrar över allt annat. Hence: stängda fönster.

:C

Målade naglarna i en ljusgrå färg innan också. Det känns...nja. Jag vet inte. Som grått tipex. Och det får mig att tänka på den här tårtan:

Från den här filmen:

Btw, är inte Sally Field helt jävla amazing? När man tänker efter. Episka roller. Toodles.