Krönika: En paradoxal kombination

Avantgardemode är något av en paradox. Mode som i sin yttersta bemärkelse är det som är à la mode och populärt. Avantgarde som det som står i opposition mot detta. Ändå förutsetts de kunna rymmas i en term. Hur går det ihop? Det verkar finnas lite olika strategier.

Dels de designers som inom sitt klädskapande rör sig åt konstnärens fria arbetsmetoder och struntar i säsonger och säljtvång. Som arbetar projektbaserat och frilansar som kostymör, sömmerska eller konstnär. Dels de som håller sig inom det på förhand bestämda systemet med säsonger, visningar och inköpsperioder men också vågar vara konstiga. Båda dessa ryms inom avantgardemodet. Båda tillvägagångssätten styrs förstås av den ack så mänskliga frågan: hur ska man få ihop det? Kreativt och ekonomiskt? Ingen vill leva på knäckebröd och Eldorados ättiksgurka ett helt yrkesliv. Samtidigt vill man vara fri.

Martin Bergström och Anna-Sara Dåvik kan nämnas som svenska exempel på den förstnämnda kategorin. Nakkna och Diana Orving är några som har arbetat enligt den senare modellen. Ida Sjöstedt brukar inte nämnas i avantgarde-sammanhang, men borde hon egentligen inte kunna räknas som det? Hennes senaste visning på modeveckan gav i alla fall mig griller i huvudet. Men Sjöstedts estetik; volangerna, pastellfärgerna och rosorna, passar inte in i den form som avantgardemodet kommit att stelna i. Avantgardemode ska vara svart och vitt, stramt och kantigt. Gärna så pass att det mest mänskliga av allt, kroppen, inte riktigt får plats.

En designer som ofta får symbolisera avantgarde inom modet är förstås belgaren Martin Margiela, som aldrig låtit sig fotograferas av press och som kommunicerade med tidningarna via fax. För två år sedan meddelade man att Margiela inte längre arbetade som designer för företaget. Att han inte gjort det på ett tag, men att de hade ett ”fresh team” som gjorde det istället. Ingen ny chefsdesigner utnämndes utan en anonym grupp av designers fick ersätta honom. Ett icke-ansikte ersattes av ett gäng icke-ansikten.

Margielas icke-närvaro gjorde honom till en sorts modets fantom, ett spöke vars konturer enbart markerades av de välkända vita stygnen som fram till märkets tjugonde år utgjorde hans signatur i kläderna. Det gjorde honom legendarisk men också osynlig. Han var ett spöke som blev ett varumärke som fortsatte leva när Margiela lämnat skeppet. För efter honom fortsätter kollektionerna rulla ut, som stela pastischer på designerns tidigare kollektioner.

På eBay kan man köpa Limited Edition Maison Martin Margiela Ice Cube Tray. De är formade som siffrorna som har fått ge namn åt Margielas olika underlinjer. Jag föreställer mig en Limited Edition Maison Martin Margiela grillspade. Den är vitmålad och mycket minimalistisk. För så ser avantgardemode ut, även om det så är en flottig flintastek du vänder med den. ■

➜ Priset på Beckmans Akademis stylistutbildning som diskuterades i förra numret blev tyvärr felaktigt. Priset är 27 000 kronor + moms, det vill säga 33 750, delat på 20 kurstillfällen över tio veckor á 1687 kronor styck.