Krönika: Konsumentens klagan

Senast i raden av avslöjanden är Greenpeaces rapport om hormonstörande gifter i kläder. Många klädkedjor hade höga halter, men det krävs ett labb hemma för att veta om just dina plagg innehåller kemikalierna. Det är lätt att bli uppgiven, tänker jag, när jag åker i klädkedjans rulltrappa och blickar ut över havet av klädrack och extraerbjudanden. Hela butiken skriker köp mig, ät mig, som kakan i Alice i Underlandet. Men jag vill inte köpa, även om jag måste ha en t-shirt eller en byxa som är respektabel nog för att ha på jobbet.

Jag vill inte, eftersom jag inte vet vad det är jag köper. Det enda jag vet är vilket land något är producerat i. Och vad företagen skriver på sina sajter kontra vad organisationer som Fair Trade Center skriver i sina rapporter, vilket milt sagt inte överensstämmer. Hur ska man tänka då? Vad ska man köpa? Ärligt talat, ingen aning. Det känns lite som att välja mellan elbolag. Olika företag men samma el i samma ledningar. Det gör att jag blir väldigt tacksam när företag är tydliga.

Dr. Martens underlinje Made in England tillverkas i märkets fabrik i Northamptonshire, England. Linjen marknadsförs med lika delar hantverksstolthet och patriotisk romantik. De övriga skorna däremot är ofta gjorda i Kina, Vietnam och Thailand. Det skiljer nästan 1 000 kronor i pris mellan kängor från England och kängor tillverkade i ett land med lägre löner. Det blir tydligt vad man betalar för, eftersom skorna inte skiljer sig nämnvärt, i alla fall inte på utsidan. I början av året lanserades Honest by Bruno Pieters, ett ovanligt märke som säger sig ha 100 procent transparenta tillverkningsförhållanden. På sajten kan man se var och hur allt i plaggen är producerat, från bomull, garn och tråd till etikett i tröjan och knappar. Det är fascinerande, till en gräns där man inte riktigt orkar hålla reda på alla detaljer. Men man får tillgång till sådant som tidigare har varit inköpshemligheter.

Det är bara ett problem, kläderna är svindyra. Och om man inte har råd? Det är få som har det, skulle jag säga, i Bruno Pieters-fallet. Och det är inte alla som har disciplinen att langa upp en extra tusenlapp i Dr. Martens-butiken för samma skor. Vad ska man köpa då? Det finns inget enkelt svar. Marknaden är som gjord för att förvirra.

Men man kan alltid köpa de bättre linjerna av de billiga, exempelvis H&M:s Conscious-linje. H&M hade dessutom låga halter av kemikalier i Greenpeaces test och de är världens största köpare av ekobomull, det är bättre än ingenting. Köp second hand, det är kul. Köp mindre genom att skaffa dig andra intressen. Jag brukar tänka att ibland är man duktig och ibland är man mindre duktig. Man måste vara snäll mot sig själv ibland också. Bara inte för ofta.