Modets digitala utveckling
Alexander McQueen, mars 2009.
Modevärlden har knappt hunnit etablera sig på nätet innan mode på internet 2.0 håller på att slå igenom. En bransch som alltid har varit endast för inbjudna öppnar, i och med teknikens utvecklig, upp sig för vanliga dödliga. Men vad betyder det för modets framgång och utveckling? Är mode roligare eller tråkigare när det är lättillgängligt?
Modebranschen har alltid varit tveksam till internet. När modebloggarna startades i mitten av nollnolltalet ville den ”riktiga” modebranschen inte ens ta i dem med tång. När modebloggarnas genom-slagskraft och makt var ett faktum hade den inget val. Det tog ett tag, men tillslut insåg branschen storheten. Inom kort tog de största modemagasinen in välkända modebloggare för att skriva på deras hemsidor, bloggare som väckte liv i de modesidor som hittills hade varit nästintill döda (förutom en uppdatering i veckan om hur man kan vinna en Marc Jacobs-väska genom att svara på en fråga).
För ett par år sedan började bloggarna även synas på modevisningar världen över och idag är det mer regel än undantag att minst en känd bloggare sitter front row på någon av de stora visningarna. Idag är det heller inte ovanligt att mode-redaktörer och chefer på de stora magasinen driver egna bloggar som precis som alla andras handlar om höstens trender och rymmer dagens outfits.
Modebranschen kan försöka spela svår, men har visat att den är i precis lika stort behov av uppmärksamhet och pengar som alla andra. Så, från att ha varit något som branschen avskytt till att bli något branschen fullkomligt älskar kan vi ställa oss frågan – hur smart är det att allt som finns och görs smälls upp på nätet i samma sekund som det släpps i verkligheten? Oavsett om det handlar om en visning, en pressrelease, en ny butiksöppning eller ett nytt koncept. Kanske är det oundvikligt i samband med den sociala utvecklingen världen över. Eller så är det rädsla över att inte vara först med det senaste.
För ett par säsonger sedan blev det också trend med livestreaming. Med andra ord kan en helt vanlig tjej som har lunchrast se Burberrys senaste kollektion i exakt samma sekund som Anna Wintour. Först ut var Alexander McQueen under Paris modevecka i september 2009. Det var såklart en succé och McQueen blev hyllad för sitt nytänkande och det fina i att låta vem som helst världen över få ta del av hans show. Att visningen sedan var en av de bästa McQueen någonsin har skapat gjorde att den gick till mode-historien. Det är inte förvånande att McQueen var först med livestreaming, han var aldrig rädd för att testa nya vägar och efter succén med liveshowen hakade snart resten av modehusen och märkena på en efter en. Burberry utvecklade det ännu ett steg och har, förutom att visa i 3D, sett till att det går att köpa de plagg du tycker om direkt från hemsidan samtidigt som du tittar på visningen.
Det kan diskuteras huruvida framtidens utveckling kommer att hjälpa eller stjälpa modevärlden. Nya fenomen som livestream kanske i början genererar mer pengar och större vinst för modehusen, men hur blir det med spänningen och det oåtkomliga som modevärlden alltid har stått för? Tycker vi att det är lika roligt om det är lättillgängligt? Någon sa att man kan se en visning live över nätet, men att det aldrig kommer att gå att jämföra med känslan av att vara på plats. Det kanske stämmer. Mode är en bransch i förändring men på vilket sätt den kommer att förändras återstår att se. Någonstans känns det ändå som att mode är lite som med allt annat, man vill ha det lite mer om det är svårare att få tag på.