Pälsens olyckliga segertåg

Illustration: Daniel Eriksson

När svenskar pratar om Sverige nämner vi ofta jämställdhet, pappor med barnvagn och det svenska djurskyddet. Vi skäms inte över att vara bäst i världen på det. Men det påstådda djurskyddet i världen gäller inte de minkar som föds upp på landets minkfarmer. Och trots att de är ett sextiotal och därmed få, färre än strutsfarmer i landet, börjar det blir än en symbolfråga. Från att ha gått ifrån "vi ska inte låta vandalerna/veganerna/djärrätssaktivisterna vinna"-retoriken, börjar branschen på allvar bli lukrativ och därmed berättigad, enligt sedvanligt marknadstänkande. Ekot rapporterar den 22 juli i år om att den "växer så att det knakar", som Johan Dalén, ordförande för SPR, Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, uttryckte det. Han säger sig ha blibivt uppringd av ett hundratal personer under det senaste halvåret som är intresserade av att starta upp minkfarmer och förutspår att branschen kommer att växa med en fjärde- eller femtedel, bara i år.

Den svenska pälsnäringen är liten jämfört med Finlands, Norges och Danmarks. Danmark har stor produktion av minkpäls, medan Finland är ett av få länder där blåräv föds upp i stor skala. Men det finns också länder i Europa där pälsdjursuppfödning är förbjudet, som Storbritannien, Österrike och Kroatien. I Sverige hoppas många att ett nytt regelverk ska omöjliggöra pälsdjursuppfödning, men det förslag till en utökad djurskyddslag som regeringens utredare lade fram 2011 har fram tills nu bara lett till ett förbud mot tidelag, i sig ett helt okontroversiellt beslut, och en EU-anpassning gällande djurförsök.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson framstår som helt ointresserad av minkarna.

Ungefär en miljon minkar gasas ihjäl varje år i Sverige, för att sedan exporteras som päls utomlands. Den globala efterfrågan på päls ökar, och en stor del går till Kina, den största pälsmarknaden i världen. I norra Kina kan vintrarna bli kalla, och överklassen är väldigt intresserade av att köpa päls. Den växande medelklassen har kanske inte råd med hela pälsar, men kan kosta på sig ytterplagg med pälsdetaljer. Det är bland annat den efterfrågan som nu märks i Sverige, för så ser produktionen av pälsvaror ut globalt. Lyxpäls produceras ofta i Europa, framförallt i Skandinavien, för att sedan exporteras till öst. Och pälsmodet kommer också från Europa, som i sin tur verkar ha anpassat sig till lyxkonsumtionen i öst och det stora intresset för päls där. En intrikat marknadslogik, med djuren som de stora förlorarna.

Men bakom ligger inte bara en ökad efterfrågan i Kina, utan också kampanjer från pälsauktionsföretag som finska Saga Furs och amerikanska North American Fur Auctions, NAFA. Saga Furs företräder 3 000 finska och norska pälsuppfödare. 1998 öppnade de sitt Saga Furs Design Centre, som enligt dem själva har besökts av 25 000 designers, modestudenter och modejournalister. ”Tack vare centret har pälsen återtagit sin roll som ett viktigt material inom toppmodet”, som Saga Furs själva skriver på sin sajt. De sponsrar modeskolor runtom i världen och uppger själva att de sedan länge samarbetar med bland andra Fendi, Roberto Cavalli, Joseph Altuzarra, Jean Paul Gaultier och Cristopher Kane. I artikeln ”Fashion Feels Fur’s Warm Embrace” i New York Times från mars 2010 skriver Eric Wilson om hur företag som Saga Furs gjort päls stort igen, och uppger att NAFA har gett päls till designers som marknadsföring, och nämner namn som Carolina Herrera, Oscar de la Renta och Michael Kors.

Och de stora visningarna i Paris, New York och Milano inför höst/vinter 2013 var ett frosseri i päls. Vid en första anblick får man lätt intrycket av att samtliga stora designers använder sig av döda djurs päls på ett eller annat sätt. Men enligt Saga Furs var det runt 70 procent. På couturesidan sportade både Christian Dior och Atelier Versace pälsklänningar. Och Saga Furs uppger att den virkade päls som syntes hos den sistnämnda har tagits fram i samarbete med dem. Schiaparelli och Valentino hade pälskjolar respektive pälstoppar. Marc Jacobs hade gigantiska pälskragar, Lanvin gigantiska pälsstolor och Prada hade mängder med pälsjackor. På Fendi hade Karl Lagerfeld valt att i princip bara göra plagg i olika typer av färgad päls. Det är en fimbulvinter vi har i antågande, om vi ska tro oraklen på catwalken. Och den svenska minkuppfödningen kommer att öka, om inte regeringen sätter stopp med en ny djurskyddslag. Men en sådan känns långt borta.

Men kanske bör vi vara glada att landsbygdsminister Eskil Erlandsson i alla fall har förbjudit tidelag.

Texten har tidigare publicerats i Nöjesguiden #7 2013