11-20-79

Man kan inte komma ifrån att den så kallade r'n'b-genren på senare tid stundom känts hopplöst urvattnad och fantasilös. Nya "soulhopp" verkarfödas lika ofta som solen går upp. Hur var det egentligen med det där omutbud och efterfrågan? Balans, någon? Lilla Mona Lisa skulle faktiskt kunna vara ett av alla dessa "soulhopp".Trots sångerskor som Monica och Robin, är det fortfarande lika imponerandemed flickor på 16 år som sjunger likt en fullvuxna kvinnor med 20 år ibranschen. Och Mona Lisa kan med sin fullt utvecklade röst, oskuld och sexi ett, utan svårighet mäta sig med systrar som Faith Evans, Brandy, med flera. Ibland spårar hon ur lite väl mycket, speciellt när wailandet gårupp i falsett och tycks hålla på i en evighet. Men det är ganska lätt att ha överseende med. Inte helt otippat är hon uppvuxen i gospelns trygga famn och det var också genom den som hon upptäcktes. På legendariska Apollo Theatre i New York,samma scen på vilken The Jackson Five 1968 såg sin stjärna födas.Genombrottet var ett faktum i och med hennes medverkan på soundtracket Don't be a menace..., där hennes låt Can't be wasting my time, blev valdtill första singel. Den finns också med på debutplattan men är inte den som bör få mest uppmärksamhet. Det är i I'm not your girl och Sweet memories som hon kommer mest till sin rätt.