4 Hero

Intresset för engelsk dansmusik i trendkänsliga Sverige har på senare tid fokuserats på two step, two step och åter two step. Så är den svenska mentaliteten. Vi har även blickat dit när Nuphonic återutgett Risco Connections version av [I]Ain't No Stoppin Us Now[/I] eller letat fram Arthur Russells outgivna [I]Wild Combination[/I]. Men när det kommer till annan nyproducerad musik än two step har det ju faktiskt inte hänt så värst mycket. Kan det vara så enkelt att man gått och längtat efter ett nytt 4 Hero-album? Kan det rentav vara så att Dego och Mark Mac är Storbrittaniens bästa producentpar? Eller är de inte det längre? Ett nytt 4 Hero-album borde innebära nya idéer eller fantastiska förlängningar på de gamla om man så vill. På [I]Creating Patterns[/I] hörs inget nytt och förlängningarna är bara stundtals fantastiska. När Mark Mac håller klassiska jungle-etiketten Reinforced vid liv letar Dego nya förmågor till experimentella labeln 2000 Black. Och det är just experimentlustan som saknas på [I]Creating Patterns[/I]. Den här fegheten gör att det känns som ett två år gammalt Jazzanova-släpp. Att bjuda in gäster som Jill Scott, Mark Murphy och Terry Callier känns alltid okej, men jag väntar mig mer från 4 Hero. Det är inte så att de har tappat greppet, deras frijazz är fortfarande sylvass. Stråkar i massor, brass, kulspruteregn av trumslag som landar lite varstans när du minst anar det. Det här är ett album, som om det hade kommit ut för tre år sedan, slagit 4 Heros förra skiva [I]Two Pages[/I] på fingrarna bigtime och sedan triumferat världen över. Idag är [I]Creating Patterns[/I] något vi definitivt bör se upp med på årsbästalistorna i december och efter en månad till i stereon kanske den till och med kan klättra riktigt högt.