Ada

I en intervju nyligen berättade Ada om hur hon ofta sätter sig ner för att göra stenhård techno, men att melodierna alltid kryper in i varje låt, utan att det går att göra något åt. På samma sätt vecklar hennes debutalbum [I]Blondie[/I] långsamt ut sig från djup och varm dansmusik till ren pop. Hennes bakgrund som indiepanda lyser också igenom överallt, och når någon slags topp i den fantastiska covern av Yeah Yeah Yeahs [I]Maps[/I]. Resten av [I]Blondie[/I] är inlindad i ljud man förut associerade lika mycket med shoegaze som med techno. Nuförtiden tänker man bara på Ada när man hör dem. Att [I]Blondie[/I] "funkar så bra som album" beror egentligen inte så mycket på hur hon har lagt upp det hela, utan mer på att Ada har karvat ut något helt eget mitt i all fantastisk techno som kommer från Köln just nu.