André

Att i pressreleasen skriva att den medföljande produkten är lämplig att avnjutas med ett glas vin är, såvida man inte försöker sälja en ost, att skjuta sig lite i foten. André Orefjärd förtjänar en bättre introduktion. Något i paritet med första singeln [I]Fresh[/I] från debutalbumet - en av få singlar i år inom det svenska hiphop- och r'n'b-fältet som överraskat med något medryckande och originellt. Få andra bröt ur mallen på ett lika tilltalande vis. När vi nu ändå sammanfattar året måste jag passa på att nämna Shiny Days från gamla Growin Pains. Hans elegi över svensk rap ([I]Swedish Rap is Dead EP[/I]) visade en sällsynt producerad sida av blågul rapmusik. André har ett förflutet på nedlagda engelska etiketten Nuphonic. Därav märks ganska lite på [I]Refreshment of Thoughts[/I]. Å andra sidan visar André upp en, i brist på annat uttryck, kompetent idé om hur en soulskiva ska spelas in. Kompetent för att den har samma studiomässiga professionalism som präglar en Christian Falk-skiva. Någonstans mellan Blacknuss och kriminellt förbisedda Stockholm Open- projektet tar också André avsteg. Mitt i allra finaste studiosverige, landet som på 90-talet födde den röda virtuella analogsynthen Nord Lead (Fender Rhodes till alla) med ett dedikerat följe som önskade att de sjöng som Marvin Gaye. André gör den viktiga skillnaden att han ger oss en skymt av nästa nivå. Det som kunde blivit en allmäntillgänglig crossoverskiva med livespelad soul, är till stor del en mer futuristiskt bumpig variant av den hiphop vi lärt känna hos Slum Village och Jay Dee. Fast där förlagorna låter råa är Andrés mer välkammad. På fullängdsskiva låter också sångerskornas insatser något mer omfångsrika än rapparnas. Kanske hade det till och med varit en idé att låta raplåtarna vara för sig själva på singel?