Bagsy me

Det är lätt att förstå att engelsmännen tappar hakan när de hörWannadies. I ett land där man tror att gitarrpop stavas Menswear måste detvara en smärre kulturchock att drabbas av ett stycke pur popkraft frånSkellefteå. Om man dessutom förklarar att gruppen på sina tre första albumlevererat ett tiotal låtar i samma klass som You and me song och Someone,somewhere lär de be på sina bara knän om ett samlingsalbum.Fast Bagsy me duger gott den också: ett smått genialt popalbum, med extremtgott humör, vass humor och finess i minsta detalj. Likt The Cardigans hargruppen antagit den utmaning utlandsframgången medfört och presterat sittöverlägset kaxigaste och mest smittsamma album hittills, med åtminstone tretänkbara nya singelsäljare i Friends, Shorty och What you want.Upplägget är suveränt i sin enkelhet. Tre glödheta pophits, följt av ettblåsintro och en ballad som tar andan ur en - och sedan tre nya, likastarka, innan tempot sänks igen, med mer varsamt blås som balsam föröronen. Sedan klarar de inte riktigt av att göra om tricket en tredje gång,men det räcker, tro mig, det räcker.En liten oskyldig fråga, bara: låter inte Damn it, I said väldigt mycketsom Staffan Hellstrand & Nomads?