Belle and Sebastian
Ryktena gör gällande att Rough Trade har tagit alla pengar de tjänat på The Strokes och investerat dem i nya band. Och någonstans i all utgivningsglädje knöt de Belle and Sebastian till sig. Bandet i sin tur, har det varit tyst om ganska länge nu, sånär som på förra årets filmmusik som de skrev till Todd Solondz [I]Storytelling[/I] och som jag älskade, men som verkar ha passerat alla spårlöst förbi (hallå?). Annars har min allmänna känsla varit obehagligt lik den man känner när kärleken lämnar ett förhållande, man gör slut och vet att man måste, men man kan inte låta bli att undra var alla känslorna tog vägen. Inte kan de väl bara ha gått upp i rök? Just den här bodelningen ägde rum någon gång strax efter [I]The Boy With the Arab Strap[/I] och Isobels gräsliga soloskivor som The Gentle Waves förenklade uppbrottet. Det mest remarkabla med detta första riktiga livstecken från skottarna sedan 2000 är, nu ska du nog sitta ner, att Trevor Horn har hållit i spakarna. Jepp, samma Trevor "från oklarhet till oklarhet " Horn som producerat hits åt Frankie Goes to Hollywood och Morrisseys lesbiska vänner i Tatu. Men vad konstigare är: Bra och dåligt med [I]Dear Catastrophe Waitress[/I] - allt är hans förtjänst och fel. För att börja i den pessimimstiska änden så har deras trallvänliga sida nått absurda, fullblown schlagerbanala nivåer. Det är inte alls svårt att se en väldigt mogen publik le uppskattande åt blåsarnas synkroniserade dans och knäppa takten med fingrarna på ett kom-igen-det-svänger-ju-katten-sätt till [I]You Don't Send Me[/I]. Och jag vet inte om min favorit [I]Stay Loose[/I] är helt purung den heller. Däremot vet jag att det är den bästa new wave-burgare jag har hört sedan Squeeze beklagade sig över den karismatiska tjejen från Clapham. Eller sedan Elvis Costello skaffade hatt. När Belle and Sebastian fogar sig till 80-talsidealen så har de den goda smaken att välja en sida som varit väldigt underrepresenterad bland Top Shops assymetriskt klädda skyltdockor. Det, och att Stuart Murdoch väljer att namedroppa både Thin Lizzy och Left Banke, är all påminnelse jag behöver. Det var ju på just sådana grunder vi fann varandra till att börja med.