Block 16

Löst sammansatta kollektiv av DJs, producenter och sångare gör konceptalbum. Konceptet är att samla gästartister ur alla möjliga fack och genres. Vi känner igen det från ett otal dansalbum. Här är skaran man lyckats samla det viktiga och på något konstigt sätt så lyfter sig producenten ett snäpp när det står ett feat. efter låttiteln. Och det är just vad som händer på månadens två bästa album i genren. Philadelphia-producenten King Britt följer upp sin resa till 70-talet i [I]When the Funk Hits the Fan[/I] med en djupdykning i nästa årtionde - 80-talet. Re-Members Only frossar i elektro, old school-rap, Level 42-basar, jazzfunk och acid jazz. Ur ett nostalgiskt perspektiv är det verkligen min påse. Med en övertydligt bakåtsneglande produktion och karakteristiska 80-talsartister som Alison Moyet, ABCs Martin Fry, Mark Bell, Kathy Sledge, Jazzy Jeff och De La Soul som gäster är det lätt att minnas kvällarna framför radiostationen Disco 91 hemma i Bromma. Och King Britt adderar så mycket kärlek och funk i stråkar (ja, det är nog mitt favoritinstrument i år), blås och chords att den här skivan fullkomligen strålar. Brittiska Block 16 gör dub, elektro, afro, latin och samba och stoltserar inte alls med lika många gästartister. Fyra stycken för att vara mer exakt: Jhelisa, Jon Lucien, Bim Sherman och Robert Owens och det är deras spår som är framträdande på [I]Morning Sun[/I]. Efter Robert Owens två lysande inhopp på Photek-albumet i fjol, är han här tillbaka där allt började för honom med [I]Can't Stop[/I]. Jon Luciens afrobeat i titellåten får räknas som plattans näst bästa spår. Och det är så här vi vill höra gamla legendarer, i händerna på omtänksamma producenter som vet hur deras talang bäst utnyttjas. Det är nog bäst så, för annars hade inte Block 16 haft så mycket att komma med, medan King Britt alltid har Vikter Duplaix att luta sig tillbaka mot.