Braver newer world

Få sångare gör så mycket av sin röst som Jimmie Dale Gilmore. Det har tagit honom 25 år, men nu låter han sitt nasala vibrato sväva övertonerna som den värdigaste av alla arvtagare till Roy Orbison och CharlieRich. Han har inte samma vokala register som exempelvis Chris Isaak eller James Intveld, men i gengäld har han en hövdingalik trygghet och pondus i stämman, som han knappast hade när han, Joe Ely och Butch Hancock börjadebygga sina legender i västra Texas i början av 70-talet. Han har, kortsagt, aldrig sjungit bättre - och aldrig gjort bättre skivor än vad han gör i dag, i den tredje delen av sin sönderhackade karriär. Braver newer world har möjligen en liten, liten bit kvar innan den når framtill 1993 års mästerliga Spinning around the sun, men det är ett strålande album, som med fingertoppskänslig finess väver ihop element av pop, blues,50-talsrock och den svängande magi som är västra Texas evigasignatur melodi. En sammanfattning av hans och Lubbock-vännernas karriärer, om man så vill, med alla de bästa elementen intakta. Vi får, utöver en rad nya starka Gilmore-original, en sublim version av Joe Elys klassiker Because of the wind, en primitiv tagning av Blind Lemon Jeffersons Black snake moan, två låtar av den underskattade Al Strehli,precis som på Spinning around the sun - och så Sam Phillips betagande Whereis love, där Jim Keltner, Greg Leisz och Jon Brion bygger en nästan spöklikatmosfär bakom Gilmores mäktiga stämma. En riktig rysare. Nackhåren ställer sig lydigt i givakt.