Bubblegun

Det finns känslor som bara popmusiken håller vid liv. Naturligtvis kan man tycka att det är patetiskt när 40-åriga gubbar skriver sånger om den första kärleken, men å andra sidan känns det som ett naturligt ämne att återkomma till, kanske för resten av livet. The Merrymakers, hur gamla de nu kan tänkas vara, lyckas i ett par av spåren på albumet-med-den-väldigt-fåniga-titeln-[I]Bubblegun[/I] komma ganska nära de där stora, vackra känslorna från ungdomen. Särskilt i spåret [I]Monkey in the Middle[/I], vars text handlar om någon som är en riktig luspudel som ingen tycker om. Melodin sätter lyssnaren i en känsla av att han/hon, trots de ärligaste, uppriktigaste kärleksförklaringar, är tvungen att lämna sin hjärtevän in spe och gå därifrån med alla dåliga känslor i världen. Tyvärr är de stora ögonblicken i minoritet på [I]Bubblegun[/I], resten är pop med indiekorrekta influenser och resultatet är inte sällan - lätt förenklat - som ett buljongkok på allt som Popsicle gjort, med tonvikt på de tidiga skivorna. Skivan är pressad i Japan, och det är lite tufft, men att (för att blidka japanerna?) planka [I]Money, Money, Money[/I]-introt är inte särskilt maxat. Som helhet betraktad är Merrymakers nya platta inte så kul.