Carl Barât - Carl Barat

Det börjar bra med pampiga The Magus, som är jättepretentiös och allt det där som ingen gillar men måste gilla. Lagom brittiskt, eller hur?

Sen går det bara neråt, inte helt olikt The Libertines stuk. Filmistisk tjusiga stråksymfonier, dyster sång paketerat i svärta. Gäsp. Den ranglige engelsmannen får dock lite kredd för att ha överlevt som Pete Dohertys sidekick.