Caroline Now! The Songs Of Brian Wilson And The Beach Boys

24 artister tolkar sånger av Brian Wilson och Beach Boys. Låter som en klockren hit, om du frågar mig. Innan man skärskådat artistuppbådet, vilka sånger de valt och lyssnat ordentligt på plattan vill säga. Då är det dessvärre inte lika kul längre. På långa vägar. Okej att plattan tydligt deklarerar att dess fokus ligger på mindre uppmärksammade kompositioner ur bandets låtarkiv, men ändå. Intrycket av nördig introvert elitism är svårt att skaka av sig både när man läser igenom den i och för sig välskrivna och snyggt layoutade bookleten och när man lyssnar på plattan. Det ligger dessvärre kvar som en indieblöt ullfilt över majoriteten av spåren. Bland de mer namnkunniga medverkande kan nämnas Alex Chilton, High Llamas, Saint Etienne, Norman Blake (Teenage Fanclub) och Kim Fowley (om någon nu minns/vill minnas honom och hans LSD-gaggande). Rätt påvert som synes, och de lyckas sällan göra något matigt av sina inspelningar. Saint Etienne undantaget, vars [I]Rainbow Eyes[/I] är en skönt somrig liten låt med en naivt syramarinerad text. Stevie Jackson från Belle And Sebastian är en av få artister som lyckas göra Brian Wilsons/Beach Boys sånger riktig rättvisa. Hans version av [I]Good Time[/I] från [I]Love You[/I]-plattan är gjord med en känslig kombination av egensinne och respekt för originalets genialitet. Här känns den nästan som om den kunnat vara ett Belle And Sebastian-original. Ett tecken på storhet i detta fall. I övrigt är det tyvärr det vanliga Hyllningsplatte-syndromet. Alltför mycket ostrukturerad dynga som snarare stjälper än hjälper att sätta fokus på det aktuella hyllningsobjektets eventuella genialitet. Att den finns i drivor i det här fallet råder det ju som alla vet ingen som helst tvekan om och därför är det trist men sant att kunna konstatera att detta inte på långa vägar är någon rättvis hyllningsplatta.