Chaka Khan

Man får onda aningar när Chaka Khans umptonde comebackalbum som brukligt är i dessa kretsar inleds med nostalgiskt återblickande i Back in the day, och allt som oftast låter det som hon bara har samlat ihop unkna synthbasiga Paisley Park-outtakes från åttiontalet.

Å andra sidan är det stundtals stiligt sofistikerat, och stundtals smart jazzigt ekvilibristiskt. Men det som får vågskålen att tipp rätt är när Chaka Khan släpper sargen och oldschool-funken brakar lös, så att till och med wailing-balladerna strax spårar ur i stenhårda rytmfester.

Med den sortens traditionalistiskt svängande botten - tänk Betty Davis – och sådan hypermodern finish bevisar Chaka Khan att hon har lika mycket i nutiden att göra som i historien.