Chocolate Supa Highway

Den San Fransisco-baserade rapgruppen Spearheads debutalbum Homevar tveklöst en av 1994 års mest underskattade skivor, liksom frontmannenMichael Franti - tidigare känd från The Beatnigs och Disposable Heroes ofHiphoprisy - är ett av världens minst uppmärksammade, musikaliska genier.Från högkvarteret The Black Militia Studio i Bay Area-kvarteren rappar,sjunger, stönar, reciterar, deklamerar, mumlar, viskar och spottar han framsina mångfacetterade och poetiska texter, låter den mörka, lite skrovligarösten avspänt smeka fram orden över ett ensamt basgroove som i Comin' toGetcha eller glida upp i en falsett vibrerande av sexualitet som i U Can'tSing R Song. Han mullrar alldeles ohyggligt lågt i steel-guitar-funkenWayfarin' Stranger och sväljer delar av texten i den fullkomligt magnifikaTha Payroll. Till sin hjälp har han sångerskan Trinna Simmons, med fylligtagressiva körpålägg.Chocolate Supa Highway förtjänar definitivt att sorteras in i hyllan medklassiska hiphop-album. Om debuten bjöd på souldraperade, medvetna hitarsom People In the Middle, Hole In the Bucket och välgörenhetslåtenPositive, borde den här uppföljaren, liksom i fallet med The Fugees, kunnainnebära det efterlängtade, rejäla kommersiella genombrottet. För just somman börjat förfalla till åsikten att en stor del av världens hiphoputbudbygger på att snegla i grannens nothäfte, bryter Spearhead det monotonamönstret genom sitt envetna engagemang för sina medmänniskors strävan efterett bättre liv. Utan att någonsin ikläda sig rollen som rapvärldssamveteeller fuska med den musikaliska inramningen.För när hiphopens trummor möter jamaicanskt bakåtlutade basgångar ochfunkiga gitarrer, vinande syntslingor, jazziga pianoimprovisationer ochvackra soulkörer - och sedan paras med Michael Frantis skrynkligaanteckningar om rättvisa, minnen, hetsiga dagar, ganja och vattenpistoler -blir resultatet inte bara en lysande skiva, utan även ettsekelskiftesdokument; en bländande ordvirtuos passionerade reseskildringgenom små elastiska ljudrum. Som lyssnare har man inget val - man blirbesatt av hans besatthet.Som titeln antyder handlar det här om ett konceptalbum - om än löstsammanhållet - som bygger på nya informationsteknologiska tillämpningar."Hiphopen är den svarta befolkningens Internet", menar Franti innan hanflyter ut i en lång monolog om den pålitliga, välhjärtade, haschrökandehiphop-generationen, som han avslutar genom att poängtera att albumethandlar om inspiration och inte om information.Som om någon tvivlat...