Det måste göra ont

[B]Washing Up[/B], Tomas Anderssons senaste ångvält av envetet riffande rajtan-tajtan-techno, har under sommaren demolerat dansgolv över hela Europa. Låten, som även finns i en svängig Tiga-remix, är ett stort, härjande monster av partymusik som inte skonar någon. Visst kan man kämpa emot i några takter, men snart står man ändå där med armarna vevande i luften så fort det totalbänga riffet börjar klättra mot himlen, oktav för oktav. Tomas Anderssons techno - eller ska vi säga electrohouse eftersom det ändå är 2005 - är stenkorkad. Och minst lika rolig som Rex the Dog var förra sommaren, fast än mer primitiv och betydligt rivigare i örat. Det är den polära motsatsen till all musik som enbart existerar som soundtrack att röka snyggt och se intellektuell ut till. Efter att ha lyssnat igenom Tomas Anderssons samlade produktion av tolvtummare för Ellen Alliens skivetikett Bpitch Control är jag därför övertygad om att Tomas är en dreglande grottman med partyhatt och tillgång till vår tids teknologi. Men när vi ses på ett svettigt kafé på Kungsholmen visar det sig att han istället ser ut ungefär som sitt namn. Skrämmande normal. [B]Din musik låter väldigt korkad. Primitiv. Utan lull-lull. Men rolig. [/B] - I så fall så har jag ju lyckats. Jag vill inte ha något onödigt med i musiken. Jag tycker att det är så trist med treminutersintron, fan, gå rakt på låten istället. När jag gör låtar så lajvar jag egentligen bara med en loop. Slår på och av kanaler och spelar in hela tiden. Sedan klipper jag bort de dåliga bitarna. Fast blir det något misstag någonstans så får det ofta vara kvar. Det gör faktiskt ingenting. [B]Gör du någon annan musik än bara rajtan- tajtan? [/B] - Nej. [B]Nej? [/B]- Ellen (Allien, den europeiska electrohousens järnlady, red. anm) ville att jag skulle göra ett album. Det var på gång nu i våras, jag hade datum klart för mastring och allt. Och det som hände var att jag blev helt handlingsförlamad. Jag kunde inte göra musik överhuvudtaget. Ellen sa att "zis has to be really good". Som jag har förstått det - om man gör ett album, så måste det vara lyssningsvänligt. Man ska kunna lyssna på det hemma. Men vad lyssnar man på hemma? [B]Eh, "Intelligent dance music"? [/B]- Är det något jag tycker verkligen illa om så är det intelligent musik! Direkt någon säger att "det här är så intelligent" så är det kört! Det var ju då jungle dog, till exempel. [B]Du menar när det kom in jazziga atmosfärer och samplade fiskmåsar? [/B]- Jaja, och de där jävla valarna! Det dödade hela genren... fullkomligt. [B]Vad lyssnar du på när du kommer hem då? [/B]- P1. Jag kollade på P3:s hemsida och upptäckte att "oj, målgruppen är 15-35". Då är jag inte längre i målgruppen. Skönt. [B]Hur ofta tror folk att du är den andre Tomas Andersson, Tomas Andersson Wij, på en technotripp? [/B]- Det har nog aldrig hänt. [B]Men för säkerhets skull, så att läsarna hittar fram till rätt Tomas, måste jag fråga: vad är det som gör en låt till en Tomas Andersson-låt? [/B]- Det är någonting som är svängigt och hårt. Och det gör ingenting om det gör lite ont ibland. Det måste göra lite ont.