Duke Special

Vem trodde väl att det skulle finnas en excentrisk nordirländare med dreadlocks som skulle kunna matcha Rufus Wainwright i orkestral pianopop. Men Peter Wilson har en nästan lika vass låtskrrivarpenna och en nästan lika innerlig röst, och skulle aldrig backa för de mest storslagna Freddie Mercury-gesterna. På Duke Specials egentliga fullängdsdebut blir det ibland lika popigt som hos saknade Jellyfish, men med välfyllda stråksektioner istället för kraftfulla gitarrer. Snabba [I]Ballad of a broken man[/I] är en alldeles bedårande popsång med en oförglömlig refräng och så mycket snickarglädje i form av Phil Spector-bas, ELO-stråkar, och hela regementen av flöjter, oboer och klarinetter att man måste jubla. Lika ofta vacklar de fram mellan music hall och dåligt belysta Brel-bakgator. Men även i sådant dunkel besitter Duke Special en optimistisk bestämdhet, "The sun will rise once more - she'd better", och trumpeterna som tränger sig fram bland klarinetterna och klockspelen funkar ett effektivt ledljus. Det är aldrig mindre än svulstigt, men med stilsäkerhet och innerlighet ror Duke Special projektet i hamn. [I]Skivan släpps den 9 oktober.[/I]