Euroboys

Om förra sommaren tillhörde The Thrills lena solskenspop så borde den här vara vikt åt norska Euroboys. Fastän regnet fortsätter falla ner. På deras tredje album, och det första jag hör, så gör Euroboys musik så mjuk att den riskerar att blåsa bort av minsta lilla kaliforniska vindpust. Med fokus på det softa blir allting nästan alltid rätt, här tampas världens kanske långsammaste gitarrslingor med luftiga keyboardackord om uppmärksamheten och det är så mycket America och Crosby, Stills and allt vad de heter att det inte är klokt. Upplyftande singeln [I]One-Way Street[/I] är ett av få spår som har något vi kan kalla tempo, resten kämpar med att inte somna in bland tjocka ljudmattor från 70-talets allra finaste soft rock-period. Snyggt stulet, norrbaggar.