Featuring..

Det är något märkligt med Seattle. Oavsett vilka ambitioner du har med din musik -- för bor du i Seattle gör du musik -- så kommer den att förvandlas till indierock strax innan den når högtalarna. Ambitionen med Internal/Externals skiva är att experimentera med "electronic music". I min värld är det ett lite vagt begrepp. I synnerhet sedan jag nyligen insåg att "electronic music" (eller ännu bättre, "DJ music") för amerikaner är synonymt med allt vad dansmusik heter. Mannen bakom External/Internal heter Paul E. Schuster och har sitt förflutna i -- just det -- diverse indierockkonstellationer (Julie Ruin, P.E.Z., The K.G., Some Velvet Sidewalk, The Spells, Jason Traeger...). På skivan, med det passande namnet [I]Featuring..[/I] har han tagit hjälp av hela K-familjen och de flesta ur indiescenens créme de la créme. Bland andra legenden (och K Records-ägaren) Calvin Johnson finns med på ett hörn och den högljudda Kathleen Hanna (Bikini Kill, Julie Ruin, Le Tigre) likaså. Under två års tid har han suttit och pulat med sina "electronic music"-experiment och sedan låtit sina vänner göra vad de velat med varsin sång. Och resultaten presenteras alltså på den här skivan. Någon "electronic music" är det egentligen inte alls fråga om utan det mesta passar utmärkt in i Seattle-ramen. Välkammat, strukturerat oljud, distade gitarrer, snabba, lätta trumbeat och pratsång. Pratsången är väl kanske den felande länken och de stunder musiken faktiskt lämnar Seattle-facket förs tankarna närmast till trip hop. Tyvärr känns det som att den överproducerade elektroniska biten förstör vad som annars kunnat vara en bra och rolig idé -- nämligen att sammanföra begåvade vänner och bekanta kring experimentet [I]Featuring..[/I]. De stora ambitionerna slutar i stället i en ganska medioker skiva och jag ser ingen anledning att föredra den framför godtyckligt av Schusters tidigare projekt. Lämna "DJ-musiken" till de som vet vad de gör och ägna er i stället åt det ni gör bäst i världen. Rocken!